Hoppa till innehållet

Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

frukt i America (*)[1]; men någre gå längre, och föredraga den för alla de heta climatens frukter (**).[2] Mamei-Sapote (Achras mammosa L.), en äggformig frukt, med 1 à 2 breda stenar uti, rostfärgad utvärtes, inuti mjuk, limaktig, röd, söt och tillika något fade, finner många älskare, särdeles en sort deraf, som är ganska angenäm (***).[3] Jos. Acosta berättar, huru Creolerne i Nya Spanien tyckte denna frukt

öfver-

    honings-sötma: P. Browne l. c. p. 200. Den nyttjas där til Dessert, och vinner allmänt tycke igenom dess ljufliga smak: Sloane l. c. p. 172. Raveneau de Lussan fann den vid Panama smaka admirabelt väl: Journal du voy. à la mer de Sud avec les Flibustiers p. 75. och Wafer förekom den på Americanska öarne rätt ljuflig: Voyage and descr. of the Isthm. of Amer. p. 89. C. v. Linné anförer derföre med nog skäl Sapotiljen såsom en den aldrasmakeligaste frukt: Plant. Surinam p. 7.

  1. Hist. nat. de S. Doming. p. 306. Jacquin berättar, huru den på Caraiberne, där trädet med flit odlas, kommer på alla bord, och hålles för den förnämsta ibland Americanska frukter, ja af många föredrages för sjelfva Ananas: l. c. Prefontaine säger, at den med skäl räknas för en af de bästa frukter i America: Valm. de Bomare l. c. T. 5. p. 488.
  2. Så sker det i Nya Spanien, säger Gemelli Carreri l. c. p. 516.
  3. Se N. J. Jacquin l. c. p. 57. hvarest den beskrifves af 3 à 5 tums längd. Auctorerne äro något skiljaktige angående färgen, äfvensom ock angående smaken, hvilket lärer komma af olikhet i de sorter de haft för sig. Icke utan at ju smaken i de båda bekanta är något fade jämte sötman, ty Sloane, som ofelbart talar om den bättre sorten, säger det samma om den, och at derföre de, som ej älska den starka sötman, bruka at upblanda denna frukt med