De la Condamine, högre än Ananas (*),[1] och Bouguer fann den hafva en oändelig läckerhet (**);[2] ja, efter Ulloa’s berättelse hålles Chirimoya i Quito allmänt för läckrast af all den frukt, som finnes i båda Indierna och Europa (***).[3] Custard-äplet (Annona reticulata L.), en gulaktig kärn-frukt, större än en knytnäfve, til formen som ett oxe-hjerta, med ränder på
- ↑ (*) L. c. Frezier säger, at Chirimoya är den i Peru mäst estimerade frukten: l. c. och Feuillée omtalar, huru man i Peru sätter stort värde på den samma, såsom den bästa i landet, och såsom hälsosam och oskyldig, så at man kan utan fruktan gifva den åt sjuka: l. c. p. 25.
- ↑ (**) L. c. Den var, säger han, den läckraste frukten han träffade i Quito, och vil han nästan gifva den samma förträdet för all Europeisk frukt.
- ↑ (***) L. c. Sådant hindrar icke, at ju i orten en mängd af denna läckra frukt måste årligen uteblifva, för medelst blommornas afplåckande, hvilka ur trägårdarne pläga säljas til Fruntimren, som högeligen fika efter och ganska dyrt betala dem, och det för luktens skull, hvilken ingen annan lukt kommer up emot: Ulloa l. c. Ortega berättar, at de delicieusa Chirimoyos från Peru trifvas väl uti öpen luft i Valencia i Spanien: l. c. p. 4.
och stadig substance, jämte kärnar af Turkiska bönors storlek: l. c. p. 406. Deremot säger De la Condamine, at köttet är mjukt och trådigt: Valm. de Bomare l. c. T. 2. p. 152. Om smaken säger Ulloa, at den är söt med en helt lindrig inblandning af syrlighet, samt derjämte en ganska ljuflig lukt, som uphöjer smaken: l. c. p. 246. De la Condamine utgifver den för såckersöt och vinaktig: l. c. Den Chirimoya han åt vid Tarqui fann han mycket öfverträffa Printäplet på Antillerna, både i smak och lukt: Journal du voy. à l’Equateur p. 183.
