Den här sidan har korrekturlästs
146
¤ ) ° ( ¤
skalet som gå i rutor, har vitt, mjukt och sött kött (*).[1] Den räknas, efter H. Sloanes
go,
- ↑ (*) Denna Annonæ frukt finner jag olika af Auctorerna beskrifven, icke så mycket til dess yttre beskaffenhet, som fast mer til dess inre och dess smak. Rumphius, brydd öfver det samma, tilskrifver sådant de länders och climats skiljaktighet, uti hvilka dessa olika frukter vuxit: l. c. p. 137. Utan tvifvel kunna ock deraf, såsom ock af det något fruktslag ur dess vilda tilstånd ryckes och sorgfälligt cultiveras, stora art-förändringar upkomma. Custard-äplet har, efter Jacquins berättelse, då det på Caraiberne växer vildt, hvitaktigt, mjukt och sött kött, som är nästan utan lukt, och så fade, at inga Européer vilja äta det, utan endast de infödde, och ej heller de alle: l. c. p. 15. Rumphius tyckes haft en bättre sort på Amboina, hvars kött han beskrifver såsom hvitt, mjukt och ej särdeles saftigt, utan ungefär såsom Pottkäs eller ock sådan rätt som Spaniorerne kalla Manjar blanco, med något fade sötma, som dock är nog behagelig, nästan såsom i stekta Qvitten: l. c. p. 136. Valentyn ger en lika beskrifning på köttet, men säger at det är ganska sött, och så mägtigt, at man blir mätt af en enda frukt, fast den ej är större än en laglig Limon, likväl af somliga rätt mycket prisas, ätandes man denna frukt ur handen rå: l. c. De la Loubere kallar dess pulpa en sort hvit Creme, af nog behagelig smak: l. c. T. 2. p. 69. Men ännu förmånligare föreställes detta fruktslag uti en Portugisisk Jesuits beskrifning, som Fr. Redi inryckt i sina Experimenta naturalia, hvilken nog tydeligen pekar på en särskild och ädlare sort än Jacquins. Han säger, ibland annat, at köttet är rätt angenämt til smaken och svalkande, snarlikt så til smak som stadga Manjar blanco, en rätt gjord af sönderstött höns-kött, mjölk och såcker, eller ock tjock grädde blandad med såcker, kunnandes derföre ej väl ätas utan med sked: se l. c. P. 2. p. 65. Spaniorerne i America pläga jämväl utmärka ett slags Annona med det namnet Manjar blanco, såsom De Læt, efter Garciilasso, intygar,
