ganska hälsosam; men stenen är så besk som galle (*).[1] Rambutan (Nephelium L.), en röd sten-frukt af Valnöts storlek, innefattar en hvit
- ↑ (*) Se Rumphius l. c. T. 1. p. 151. efter hvars beskrifning köttet i frukten är hvitt och tilhalfs genomskinligt, samt ej allenast stenen besk som galle, utan ock litet af köttet näst intil honom. Frukten sjelf tyckes vara en ibland de läckraste i Indien, ehuru den ej så mycket plägar omtalas, som en del andra; men sådant torde härröra deraf, at den på åtskilliga orter, där Européerne färdas, ej kommer til riktig mognad, och kan altså där icke få sin rätta goda smak. T. Forrest berättar, at den ej kan mogna på Sumatra, men ganska väl på Sooloo:
slagen hafva dem små och obetydliga, samt föga eller intet goda at äta. Så mycket märkeligare är då detta slag, som, efter Rumphii beskrifning, har tämmeligen stor frukt, och den icke allenast ätelig, utan ock öfvermåttan delicat: l. c. T. 5. p. 113. Nieuhoff säger den vara til storlek och form som en liten båll, beklädd med ett hårdt och skört skal, hvarunder möter ett til smaken småsyrligt och ljufligt kött, som innefattar en hård kärne: Legat. Batav. p. 90. b. Rumphius nämner 1, 2 à 3 kärnar, nog liknande bösse-kulor, beskrifvandes för öfrigt frukten til formen nästan lik Päron, skalet castanjebrunt, samt köttet hårdaktigt, dock tillika saftigt, begåfvadt med en ljuflig syrlighet i förening med en lindrig sträfhet, ungefär som i Muscatell-drufvor eller Ananas, fast i högre grad: l. c. Han tillägger, at detta slags Rottang plägar på Moluckerna cultiveras endast i afsigt på den läckra och upfriskande frukten, hvilken man både äter rå, och inlägger i sallake, för at nyttjas på sjö-resor: l. c. p. 114. varandes den samma, efter Valentyns utsago, ganska hälsosam och i synnerhet välgörande för magen: l. c. p. 241. Hr. C. P. Thunberg. berättar mig, huru man på Ceylon fattat synnerligt tycke för denna frukts lindrigt syrliga pulpa, och äter den samma med begärlighet.
