märg, som väl har nog syra, men dock är ganska läcker, hvarföre den ock hålles i mycket värde och med synnerlig begärlighet ätes (*).[1]
- ↑ (*) Denna frukt är taggig som en Castanje, skalet mörkrödt samt tämmeligen tjockt och segt, köttet helt hvitt och nästan som Gelée til utseende, inneslutande en stor sten: W. Funnell Voy. round the World p. 286. Kärnen deruti liknar Mandel, jämväl til smaken: Pyrard l. c. part. 3. p. 18. Det nämnde köttet beskrifves af Radermacher som en ganska läcker märg: l. c. p. 30. och Pyrard säger, at det smälter i munnen, har öfvermåtton angenäm smak, och värderas mycket i Indien: l. c. På Java ätes denna frukt begärligt, berättar Hr. Thunberg., för pulpæ angenäma, fast tämmeligen starka, syra. Men det är ej mycket, säger Hawkesworth, man i den samma får at äta: l. c. p. 257. Funnell intygar, at den verkeligen är en rätt delicat frukt: l. c.
Voy. aux. Moluques & à la Nouv. Guin. p. 366. är således naturligt, at den på förra stället måste finnas föga god, då den på det senare blir delicieux, såsom Forrest ock fann den vara: l. c. p. 365. På Amboina vinner den fullkomlig mognad, och är då sötsyrlig til smaken och ganska angenäm, ungefär på det sätt som Vindrufvor, ja så läcker, at man näppeligen tycker sig få nog deraf: Rumph. l. c. hvilket ock Valentyn besannar, med tilläggning, at den ej bekommer illa, änskönt man äter mycket deraf: l. c. p. 165. Nieuhoff , som fann den på Gilolo fullmogen, säger den hafva nog ansenlig sötma, jämte en liten sträfhet, sådan som åtföljer våra röda vinbär, alt på så angenämt sätt, at man knapt tror sig kunna stilla sin lystnad: Voy. to the East-Ind. hos Church. T. 2. p. 278. Derföre plägar också folket i de orterne fika efter denna frukt, hälst den är mycket upfriskande och tjenlig äfven uti feber-hetta: l. c. varandes den ock ansedd för ganska sund, såsom både Forrest l. c. och Rumphius l. c. anmärka. Den ätes rå.
