af alla fruktslag, särdeles som de äfven hålla den för mycket oskyldig, ja ock tro den
som Dampier träffade på Pulo Condor, och på intet annat ställe, var til storlek som en liten Persika, långlagd, gulaktig och saftrik, med en ljuflig lukt, som kändes lång väg, och, hvad besynnerligast är, hade lika så angenäm smak, som de bästa trägårds-sorter kunde hafva: l. c. T. 2. p. 67. 68. Rumphius namngifver utaf de cultiverade 2:ne hufvud-sorter, såsom de mäst delicata, nemligen Mampelaan, den ordinaira sorten, som plägar vara större än gås-ägg, och Dodol, en än större sort, som kan gå til ett barnhufvuds storlek samt mer än 2 skålpunds vigt, och finnes i Goa, Balaguatte och Ceylon: l. c. p. 94. äfvenväl på Ormus o. fl. st. Paludanus i de Bry Ind. Orient. P. 4. p. 16. Den förra, hvilken är den Scribenterne allmännast omtala, beskrifves til färgen nog skiljaktig, än grön, än guldgul, än af annan färg, hvilken olikhet ofta kan visa sig, säger Paludanus, på ett och samma träd: l. c. Lukten är, såsom på den vilda sorten, förträffligen fragrant: Funnell l. c. p. 268. Invärtes liknar den Plommon, med ett gulaktigt saftigt kött: v. Rhede l. c. T. 4. p. 2. hvilket, såsom De la Loubere säger, är blott en pulpa, som man suger saften ur, och som ej släpper en stor flat sten: l. c. T. 2. p. 70. Det faller sig gemenligen långtrådigt eller hampaktigt: Langhans l. c. p. 230. och är i samma mån mindre behagligt; derföre klagar ock Bernier på den Manga han fick i Dehli, at den föreföll honom liksom full af blånor, då deremot den som vankade i Bengala, Golconda och Goa, var i hans tycke förträffelig (merveilleux): l. c. T. 2. p. 24. Men denna sort var säkert Manga Dodol, hvilken icke är trådig, ej heller har stor sten, som den allmänna sorten, äfvensom dess kött icke är gult, utan blekt eller hvitaktigt: Rumph. l. c. Poyvre nämner ej, huruvida dessa kännemärken inträffade på den Manga han fick på Malabar-kusten, hvilken smakade honom mycket bättre än den han åt på Coromandel: l. c. p. 39. Icke heller Hawkesworth, då han berömmer den
