Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
173
¤ ) ° ( ¤

provincer, där den växer, til Kejsaren i Peking (*),[1] och i Tunquin låter Kongen emot mognads-tiden sätta sigill på de träd, som lofva bästa

fruk-

    c. p. 36. visste ej at nämna någon bättre frukt än Litchi, utom Ate eller Chirimoya, den han höll för den yppersta i verlden, såsom vi ofvanföre p. 144 anmärkt; och Le Comte säger sig icke känna någon så delicieux i Europa: se Prevost l. c. hvilken sjelf yttrar sig, at den kanske är den läckraste frukten i hela verlden: l. c. p. 53. Du Halde skrifver, efter Missionnairernes rapporter, at ingen annan frukt kan uti delicat smak förliknas med den sorten Litchi, som har liten sten eller kärne: l. c. Det är utan tvifvel den, som Chineserne anse såsom Drottningen för all frukt, hvilket omdöme Navarette tycker vara rättmätigt: l. c. äfvensom Martinius l. c. och Nieuhoff l. c. hålla icke för obilligt, at kalla den samma Kongen för all frukt, emedan både ögonen och tungan deraf på det högsta fägnas. Egenteliga smaken fann Laureati likna Muscat-drufvor: l. c. och Boym Smultron och Vin-drufvor ihop: l. c. Martinius ansåg den nog lik Rosen-gelée eller syltad rosen-saft: l. c. och Nieuhoff kände äfven rosen-lukt: l. c. Matth. à S. Joseph utgifver smaken såsom icke olik den så kallade Pasta de Genua: J. Zanoni rar. stirp. hist. p. 147.

  1. (*) Martinius skrifver, at det är ifrån Provincen Suchuen, som Litchi-frukten, då den mognat, skickas med enspännare til Kejsaren: l. c. p. 72. hvilket Nieuhoff besannar: l. c. men Dentrecolles intygar, at sådant äfven sker ifrån Fokien och Quangtong, samt at den då föres inlagd uti stora tennkäril, fylda med bränvin, som med honing och flera saker blifvit upblandadt, men sådant oaktadt mycket mister af sin läckerhet, innan den hinner fram til Peking: l. c. Man har derföre fallit på den utväg, som nu ofta brukas, at flytta hela träden til Peking, passande så, at frukten är lagom mogen då den framkommer: l. c. p. 373. Boym säger väl, at om den bespränges med salt vatten, skall den