Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
174
¤ ) ° ( ¤

frukten, lika hvem de tilhöra, at dermedelst tilägna sig den samma, då ägarne sedan ej allenast icke få röra frukten, utan äro ock förbundne at vårda den för andras åverkan, och det alt för intet (*).[1] Denna frukt plägar torrkas och med fördel nyttjas; men den mister naturligt-vis mycket af sin läckerhet medelst torkningen (**).[2] Longyven, en annan Chinesisk stenfrukt, tämmeligen lik den föregående, men något mindre och rundare samt mera fjällig (***),[3] har väl af Scribenterna fått sparsammare lof-ord, men ärkännes dock för en verkeligen läcker frukt (†).[4] Gem. Carreri

kla-

    kunna hålla sig i flera dygn: l. c. men som man ej finner den utvägen sedermera vidtagen och fölgd, lärer man kunna tvifla på at han slagit an. Kejsaren plägar undertiden förära af denna frukt åt sina Magnater, och fingo äfven de Europeiske Missionnairerne en gång föräring deraf, såsom synnerlig nåde-bevisning: l. c.

  1. (*) Se Baron l. c. och Richard l. c. p. 63.
  2. (**) När denna frukt torrkas, blir den skrumpen som Sviskon, och förlorar mycket af dess ljuflighet: Du Halde l. c. p. 20. men den behåller dock någon läckerhet qvar, hvarigenom den i Peking hålles i stort värde: Dentrecolles l. c. Chineserne blanda gerna up sitt Thé-vatten dermed, som deraf får en liten ganska behagelig syrlighet: Laureati l. c. De ha den ock at äta jämte sitt Thé, som deraf blir långt smakeligare än af Såcker: Salmon u. van Goch Gegenw. Staat v. China p. 50. Dess smak är såsom Russin: C. G. Ekeberg Berätt. om Chines. Landthushålln. p. 23. och Laureati l. c.
  3. (***) Se Martinius l. c. hvarest storleken säges vara nästan som våra stora Körsebär.
  4. (†) Denna frukt är gulaktig, med hvitt kött, fullt af en saft, som faller sig syrlig: Prevostl. c. p. 457.