Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
218
¤ ) ° ( ¤

Plommon (*).[1] Vi känne nogsamt de välsmakande Pruneller och behageliga Confiturer, som vi årligen pläga oss tilhandla, och af vissa Plommon-sorter blifvit tilredda (**).[2] Persimon

spyros

    Europa kunna träffas; dock bör jag kanske med par ord nämna de Buchariska Plommon, som Della Valle säger hafva öfvermåttan ljuflig smak, och komma torra som handels-vara til Persien: l. c. 3. Th. p. 165. De föras ock af Bucharerna til Indostan, varandes där i så högt värde, at Usbekske Tatarernes Gesandter kunde hafva med sig til Stora Mogol, såsom rara presenter, hela Camel-bördor deraf, jämte andra utvalda frukt-slag: Bernier l. c. T. 1. p. 160. Man vet ej, om icke någon af de många ofvannämnde sorter kan vara den samma eller i nog nära slägtskap med dessa Buchariska. Skada, at vi icke heller veta, til hvad sort de så högt berömda Plommon i Mardin höra, af hvilka en stor mängd plägar årligen sändas til Kejsarens Hof i Constantinopel: Niebuhr Reisebeschr. T. 2. p. 395. Jag tiltror mig ej at ibland dessa fruktsorter uptaga de Myrobalani i Cochin och Calecut, som likna plommon, och äro ganska delicata: Pyrard l. c. part. 3. p. 15. icke heller de små Myrobalani i Bengala, som Bernier omtalar såsom excellenta: l. c. T. 2. p. 330. Hvad skall jag säga om Muiginli eller Jungfru-plommon i China, som Martinius omrörer såsom en förträffelig frukt, och både större och bättre än Damas-plommon: l. c. p. 126. eller ock om Linkeng, en annan Chinesisk frukt, som plägar föras torr i säckar och ätas rå ur handen, hvars kött utom kärnen är ganska sött och utgör en angenäm confect: Rumph. l. c. T. 1. p. 157.

  1. La nouv. maison rustique, 8. édit. T. 2. p. 174.
  2. (**) Pruneller kalla vi de gulröda Plommon, med något stadigt kött, som komma torrkade til oss genom Handelen, inprässade i lådor, sedan stenen blifvit uttagen och skinnet afdraget, varandes af god småsyrlig vinsmak: J. Bauh. l. c. T. 2. p. 190. De hafva en blandad smak, säger C. Bauhinus, äro rätt