Den här sidan har korrekturlästs
223
¤ ) ° ( ¤
Nog sagt, at i alla 4 classerna träffas utvalda läckerheter; men hvilka man bör anse för de aldrayppersta, torde vara svårt at säga, då sådant ankommer dels på folks olika tycke, dels ock på hvad ort de växa, så vida både climat och jordmån ha mycket inflytande på detta fruktslag (*).[1] Den så kallade Admirable gifver
Duha-
- ↑ (*) Det tyckes som Persikorne måtte synnerligen vilja fort på en del tracter i Orienten. Schillinger förmäler, at de blifva i Persien ogement både stora och välsmakande: Pers. u. Ost-Ind. Reis p. 187. och Herbert träffade i Kom de bästa han tyckte någorstäds skulle kunna gifvas: l. c. p. 339. Men de Ispahaniska säger S. G. Gmelin hållas för de bästa: l. c. T. 3. p. 279. Han nämner i synnerhet Schabdula (Pavies), huru de äro af ganska angenäm smak, ofta så stora, at de gå emot 1 skålpund, och blifva mycket nyttjade til at torrka, men kunna ock hålla sig färska til in uti Mars månad; äfven också Luli (Peches), gemenligen ännu större och til smaken nästan angenämare, men otjenliga at förvara eller torrka l. c. Til dessa senare synes den Oulou höra, som Otter fick äta i Ispahan, hvilken han säger vida öfvergick de andra Persikor både i smak och storlek: l. c. T. 1. p. 206. Deremot räknar jag til Pavies den Persike-sort Kalmyckerne pläga föra til Siberien, hvars kärnar smaka som mandlar: Saml. Russ. Gesch. 3. b. p. 612. I Kislar och Astracan vanka stora och förträffeliga Persikor, då de på andra orter i Ryssland falla sig helt små och sällan mogna: S. Petersb. Journal 4. B. p. 91. Vid Mosul i Turkiet träffade Jurg. Andersen dem af knytnäfves storlek, blodröda på den ena och hvita på andra sidan,
Admirable, Madelaine blanche, Madelaine rouge, Peche-Malte veritable, Pourprée hative, Peche de Troyes, Pavie Alberge, Brugnon violet musqué, Petite Violette, Jaune lisse, Pavie rouge de Pompone &c. l. c. p. 8. ff. I Nouv. Mais. rust. l. c. säges la grosse Mignone vara den vackraste och mäst estimerade ibland alla Persike-sorter.
