Hoppa till innehållet

Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
238
¤ ) ° ( ¤

Vindrufvor aldrig kunna upnå sådan ypperlig

god-

    Svetonius l. 2. c. 76. men de Rhodiska måtte väl varit än ypperligare, så vida, efter Virgilii utsaga, sjelfve Gudarne troddes älska dem på sina bord til dessert: l. c. v. 101. Nu för tiden anses Muscat-drufvorne för de bästa i Frankrike, och uptager Duhamel deraf med beröm Muscat rouge, Musc. violet och Muscat d’Alexandrie, men i synnerhet Muscat blanc, hvilken han förklarar för den excellentaste af alla sorter, när den blir fullmogen, som sällan sker i Parisiska climatet: l. c. p. 268. ff. När ock så händer, påstår de la Quintinye, at Muscat-sorterne, ehvad färg de hafva må, tilvålla sig förträdet för alla de andra drufve-sorter: l. c. p. 131. Misson utsätter ej, om den hvita sorten han råkade i Bologna var den nämnde Muscat-blanc, men den hade, säger han, admirable smak: l. c. T. 3. p. 56. I Spanien ärnå Muscat-drufvorne en förträffelig godhet: Relat. du voy. d’Esp. 1691. T. 1. p. 114. Garidel utgifver Muscats och Muscats de Panso för de aldraläckraste drufve-sorter i Provence: l. c. p. 498. och dernäst den ganska söta Clareto-sorten: l. c. p. 494. Chasselas doré är den sort, som i Paris mognar bäst af alla, och håller sig til in i Maj månad, är ljusgrön, saftrik, helt söt och excellent til smaken: Duhamel l. c. p. 265. De bästa i Marocco äro en sort Muscatell-drufvor, Bukniar kallade, stora som dufve-ägg och gula til färgen: Höst l. c. p. 283. D’Arvieux säger om de Vindrufvor, af hvilka de så kallade Panso-Russin eller Confect-Russin från Damas fås at de äro tjocka, gulaktiga, genomskinliga och af ganska angenäm smak: l. c. T. 1. p. 311. J. Mills beskrifver Damasdrufvorna helt tjocka och långa, hysande blott en enda kärne, til färgen som bernsten och til smaken förträffeliga: Praktisch. Feldvirthsch. 4. b. p. 420. De skönaste i Persien äro de så kallade Chaboni eller Kongliga drufvorne, hvilka ock äro genomskinliga och til färgen gula: Chardin l. c. T. 1. p. 314. Annars berömmas där mycket drufvorne Kischmisch, som hafva små bär utan kärnar, och äro af ganska god smak: Thevenot ferner Verfolg &c. p. 101. J. V. Ståhlin