til en del personers afsky för Smör och Ost, som annars största delen ibland oss finner behag uti. Jag har känt en Man, som aldrig tålde Vin, blifvandes helt illa mående bara af de droppar han fick i Nattvarden, så framt han ej strax derpå drack ett helt stop kallt vatten, och dermed utspädde dem. Fruntimmer i hafvande tilstånd kunna hafva leda til sådant, som annat Folk högt värderar, och deremot ifrigt åtrå vissa ting, som andre anse för onaturliga. Annars kan ock en del Människors afsky för vissa välsmakeliga saker ofta härröra af ett vidrigt intryck, de kommit at få, af någon synnerlig händelse i deras barna-år. Om de då någon gång öfverlastat magen dermed, och derigenom fått ondt, kan sedan vämjelse derför alt framgent hänga qvar; likaså om de flera mål å rad råkat at få fet och rörig mat af ett och samma slag, och magen ej haft nog styrka at smälta den undan. Vidare kan jämväl en fördom om vissa Djurs otjenlighet til mat, som hos ett Barn upkommer, antingen af ett förment Religionens förbud at äta sådana Djur, eller af äldre Folks för dem yttrade afsky, ganska kraftigt verka dess vedervilja emot dem för hela dess lifstid, såsom man ser på oss Svenskar, som så starkt sky för Häst-kött, hvilket dock våre Förfäder i Hedendomen så gerna åto (*),[1] och än i dag många Folkslag anse
- ↑ (*) Det är bekant, at Hästar här i Norden uti Hedna tiden voro med ibland Offer-djuren, blifvandes egenteligen offrade åt Oden; och som dessa Djur då utgjorde en del af välplägningen på de stora och högtideliga Offer-Gillen, så at ock sjelfve Konungarne dermed fägnades, så får man icke tvifla, at ju deras kött blifvit
