Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/41

31

¤ ) ° ( ¤

skarpa och vämjaktiga smak (*),^[1] men likväl nyttjas det nog flitigt hela Orienten utåt, Marocco och flerstäds, på det man må blifva glättig, modig och känslolös för faror (**)^[2]

vin,

↑ (**) Herr P. J. Bergii Materia Med. Tom. 2. p. 454.
↑ Opium är egenteligen intet annat, än den Mjölksaft, som utsiprat utur sårade halfmogna Vallmoge hufvuden, hvilken sedan blifvit torkad och samlad. Ett mycket gagneligt hälsomedel för oss Européer, som veta at nyttja det med förnuft, altid i helt liten dosis, ifrån 14 til 12, högst 1 helt gran: Bergius l. c. p. 458. och verkar det då nästan på det sätt som Bränvin, så at det döfvar nerverna; hvaremot om man här toge det i stor dosi, det skulle visa en nog förfärlig verkan, och förorsaka säker och snar död. Men åtskillige Österländske och Africanske Folkslag hafva med sina exempel visat, at Människor kunna småningom vänja sig vid denna farliga drogue, så at de ändteligen tåla ganska starka doses deraf, ända til ett helt unz på en gång, och ändock lefva: Grose l. c. pag. 188. Herr G. Höst säger om Maurerne i Marocco, at de fleste så vant sig vid Opium, at de kunna på en gång äta up ett stycke af en valnöts storlek, blifvandes deraf druckne eller half-förryckte, så at de då inbilla sig vara de lyckligaste Människor på jorden: se dess Efterretninger om Marokos og Fes, p. 104. Fursten Radzivil såg i Cairo, huru en Turk, som tagits igen god dosis Opium, satt derefter helt tyst, och mycket förstäld i ögonen, med händerna upöfver hufvudet, liksom han skulle velat fatta uti något, bärandes sig aldeles åt som han varit fånig: se dess Hierosolymitana peregrinatio, p. 177. Österländningarne hafva af ålder varit begifne på denna vara, och bruka både Turkar och Perser den såsom ett tidsfördrif, dock de senare nu för tiden ej så mycket som de förre: J. Hanway Beschr. Seiner Reisen durch Russl. u. Persien, T. 1. p. 242. Ändamålet dermed är annars hos större delen af de förnäme och rike i Orienten, til och med de Ost-Indiska länder, at åstadkomma ljufliga känslor jämte förvirring och half dvala: Grose l. c. men

[1] (**) Herr P. J. Bergii Materia Med. Tom. 2. p. 454.

[31-1-2] Opium är egenteligen intet annat, än den Mjölksaft, som utsiprat utur sårade halfmogna Vallmoge hufvuden, hvilken sedan blifvit torkad och samlad. Ett mycket gagneligt hälsomedel för oss Européer, som veta at nyttja det med förnuft, altid i helt liten dosis, ifrån 14 til 12, högst 1 helt gran: Bergius l. c. p. 458. och verkar det då nästan på det sätt som Bränvin, så at det döfvar nerverna; hvaremot om man här toge det i stor dosi, det skulle visa en nog förfärlig verkan, och förorsaka säker och snar död. Men åtskillige Österländske och Africanske Folkslag hafva med sina exempel visat, at Människor kunna småningom vänja sig vid denna farliga drogue, så at de ändteligen tåla ganska starka doses deraf, ända til ett helt unz på en gång, och ändock lefva: Grose l. c. pag. 188. Herr G. Höst säger om Maurerne i Marocco, at de fleste så vant sig vid Opium, at de kunna på en gång äta up ett stycke af en valnöts storlek, blifvandes deraf druckne eller half-förryckte, så at de då inbilla sig vara de lyckligaste Människor på jorden: se dess Efterretninger om Marokos og Fes, p. 104. Fursten Radzivil såg i Cairo, huru en Turk, som tagits igen god dosis Opium, satt derefter helt tyst, och mycket förstäld i ögonen, med händerna upöfver hufvudet, liksom han skulle velat fatta uti något, bärandes sig aldeles åt som han varit fånig: se dess Hierosolymitana peregrinatio, p. 177. Österländningarne hafva af ålder varit begifne på denna vara, och bruka både Turkar och Perser den såsom ett tidsfördrif, dock de senare nu för tiden ej så mycket som de förre: J. Hanway Beschr. Seiner Reisen durch Russl. u. Persien, T. 1. p. 242. Ändamålet dermed är annars hos större delen af de förnäme och rike i Orienten, til och med de Ost-Indiska länder, at åstadkomma ljufliga känslor jämte förvirring och half dvala: Grose l. c. men

[1]

[2]