i värde nästan övfver hela verlden, oaktadt den
Rese-beskrifningen öfver Holländarnes första resa til Ost-Indien 1596, at Rhenskt bränvin då måtte varit något gängse i Holland, ty Auctoren säger om den Arrak, de först lärde känna på Sumatra, at den var äfven så god och stark, som det Bränvin man då i Frankfurt brukade at bereda af det bästa Rhenska Vin: se Recueil des voyages de la Compagnie des Indes de Hollande T. 1. p. 269. Denna utsaga tyckes visa, at man då ännu i Tyskland lärer hållit fort på samma väg med Bränvins-beredningen, som Raymund Lullius kring år 1300 och hans efterföljare hade banat, at distillera det af riktigt Vin. Man vet ju, at denne Lullius i sin Ars operativa medica p. m. 156. säger om Aqua vitæ simplex, at den brännes af bara Vin, utan någon inblandning; at Joh. de Rupescissa, de Consid. quintæ ess. rer. omn. c. 8. p. 31. fordrar, det Aqua ardens skall distilleras utaf Vin, utan afseende på dess beskaffenhet; at M. Savanarola, de conficienda Aqua vitæ c. 3. vil ej allenast hafva Aqua ardens af Vin, utan ock af oblandadt, årsgammalt, starkt, sött och icke skämdt Vin; samt ändteligen at G. Gratarolus, de virib. aquæ ard. äskar til en god Aqua vitæ det bästa spiritueusa Vin, t. ex. något Grekiskt, Malvasir, Corsica-vin o. s. v. Så länge Bränvin sällan eller aldrig nyttjades til öfverflöd, utan egenteligen i medicinsk afsigt, såsom i förstone hela långa tiden skedde, kunde ock det bästa Vin icke anses såsom illa härtil användt; men när ock så godt Vin derpå spenderades, blef jämväl en fölgd, at Bränvinet derigenom skulle falla sig dyrt, och för kostsamt at komma i allmänt bruk. Gratarolus säger väl i nyssnämnde Tractat, som han utgaf år 1561, at Bränvin kunde konstlas med andra saker, såsom med Örter, Gummi och Vin-sten, men fordrar likväl, at Vin skulle vara hufvud-ämnet, hvarföre ock kostnaden ändock lärer varit betydelig. Til äfventyrs måtte väl deraf kommit, at intet Bränvin finnes brukadt på Européernas sjö-resor til styrke-dryck för manskapet, förr än emot slutet af
