Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61
¤ ) ° ( ¤

tidehvarf varit ett vigtigt föremål för människors lystnad, antingen enkel eller til andra ämnen blandad (*).[1] Dess läckerhet, vet man, beror altid på beskaffenheten af de blommor, som Bien hafva at hämta på, hvilka, i den mån de äro ljufliga och på angenämt sätt kryddaktiga, verka på Honingen at han blir så med, hvarföre han ock i södra Europa (**)[2] samt på

åtskil-

    icke särdeles nögd, hvarken i Sverige eller Danmark, med den alt för stora mängd af Honing, Såcker och annat sötslisk, man öfveralt brukade på borden: se Iter Svec. Dan & Pol. p. 258. hvilket klart visar, at smaken för sött då varit starkare här i Norden, än i Frankrike. Om vår nu varande tid kan man väl säga, at smaken för Honing allmänt så aftagit här i landet, at den sällan eller aldrig nyttjas i någon matlagning; men at vi dock så mycket mindre aflagt tycket för sött, som vi förbruke en myckenhet Såcker, så til Thé och Caffé, som til åtskilliga mat-rätters, och jämväl Vins, försötande, utom hvad på Confiturer och Såckerverk til dessert plägar användas.

    Hvad är sötare än Honingen? frågade Philisteerne Simson, när de afgåfvo uttydningen på hans framstälda gåta: Dom. b.14. c.18. v.

  1. (*) Det lärer väl af de föregående anmärkningar någorlunda kunna skönjas, at Honingen nog allmänt i verlden nyttjas, dels at ätas för sig sjelf och med bröd, dels ock til andra mat-rätters förbättrande. Jag får längre fram anmärka något mera om dess bruk til smakeliga dryckers tillagande.
  2. (**) Jag tager för afgjordt, at af Europeiska Honings-sorter äro de yppersta at söka uti södra Europa; men hvilka egenteligen dertil böra räknas, derom äro Scribenterne oense, och här i vårt land kan ej den tvisten skiljas, då blott en eller annan sort genom Handelen derifrån hitkommer, och det förnämligast ifrån Provence. Men jag ser P. Pomet