åtskilliga ställen i de öfriga verlds-delar (*),[1] där
- ↑ (*) I Africa veta vi Honingen på åtskilliga orter vara kostelig. Adanson yttrar sig om den han fick i Podor i Senegal, at densamma i läcker smak oändeligen öfverträffar den bästa i södra Frankrike, varandes där ständigt flytande och lik brun Sirap: Hist. nat. du Senegal p. 83. På Gvinea-kusten säger väl Barbot at honingen är god, dock ej at jämföra med den Franska: Churchill’s Collect. T. 5. p. 221. men deremot påstår L. F. Römer, i sin Efterretn. om Kysten Gvinea p. 202. at den är ypperligare än i andra verlds-delar, förträffelig til smaken, aromatisk och välluktande, för öfrigt klar och nästan så tunn som vatten, blifvandes af Européerne därstädes nyttjad i stället för Såcker. G. Loyer
Serraillens behof i Constantinopel. Til äfventyrs är väl ock denna Satureja med ibland de välluktande örterna på bergen af öen Lissa i Dalmatien, där Fortis säger honingen blir så utvald til smaken: Voy. en Dalmatie T. 2. p. 227. kanske ock ibland dem på Maltha, som gifva smak åt den där varande kosteliga honingen: Heberer l. c. p. 421. Annars tilskrifver Lamberti Melissa, som ymnigt skall växa på en tract i Mingrelien, orsaken til den honings godhet, han där träffade, som han tyckte vara den bästa i verlden: Voyages au Nord, T. 7. p. 196. Jag ser för öfrigt åtskilliga andra orters honing utropas för ypperlig, utan blommornas nämnande, hvaraf sådant härrört. Dioscorides l. c. uphöjer honingen från Cycladiska öarna i Grekiska Archipelagen, och Strabo den Tarentinska. Lesser utgifver den som fås i Appenzel för den bästa i Schweitz: l. c. T. Moufet anförer efter Cardanus, at den som vankar på öen Cephalenia i Ioniska hafvet är den yppersta i Europa, och dernäst den Spanska: Theatr. insect. p. 25. 26. Torde hända, at med denna sista menas Honingen från Alcarria, som skall vara den bästa i hela Spanien, en nectar klar som crystall, ganska angenäm til både smak och lukt: Voyage d’Espagne, trad. de l’Ital. par de Livoy, part. 1. p. 129.
