det gagneligaste ibland alla träd, så vida det ensamt kan förslå til upfyllande af människans
växa: Relation du Voyage de Perse & des Indes p. 210. Men af l’Ambassade de Don Garcias de Silva Figueroa en Perse får man den bästa redan på både orten och sjelfva frukten. Där säges p. 77. at utaf alla de läckra frukter, som i Persien träffas, är ingen som öfvergår en sort Dadlar vid Lar, hvilka i storlek, färg och smak öfverträffa alla andra Dadlar i hela verlden, varandes til färgen som det vackraste Guld, och så stora och söta som de Plommon i Spanien som kallas Cirvelas de Monjes eller Cirvelas de frayles. Vidare berättas l. c. p. 93. at Dadlarne i Jarun och Horum likna dessa; och ändteligen omtalas p. 353. och 354. at i Jarun sågos en del bruna Dadlar och en del helt svarta, dock alla admirabelt excellenta, varandes de aldrabästa små och runda. När Schillinger l. c. p. 263. skall nämna, hvilka Dadlar utropas för de bästa i Orienten, säger han det vara de som växa vid Isharum; men jag anser det för en misskrifning i stället för Jahrun eller Jahrum. Jag vet icke, om Kæmpfer kan mena andra Dadlar än dessa med Churmà Sjahuni eller de Kongliga Dadlar i Persien, som han säger blefvo så kallade för deras läckerhets skull, och voro endast de förnämas bord förbehållne: de hade utseende som en klar Bernsten, och ljuflig söt smak såsom en aromatisk Sirap: l. c. p. 704. Ibland de yppersta Dadel-sorter torde ock den förtjena at uptagas, som en Schech i öfra Egypten fägnade Irwin med, hvilken sort han, som då kom ifrån Indien och hade passerat Arabien, fann förträffeligare än alla de han någonsin känt: se Irwin l. c. p. 314. Mycket ypperliga måtte väl ock de så kallade Camuirri i America vara, då Gumilla trodde sig kunna sätta dem i bredd med de bästa hittils bekanta frukter; de hade, säger han, både til figur, färg och smak, nog likhet med vindrufvor: Hist. nat. de l’Orenoque T. 3. p. 204.
