Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

äfven i denna delen, hvarigenom vi kunne utan afund kasta våra ögon på hvad som i samma del fallit på andra folkslags lott.

Det kunde väl hända, at något klissälskande barn då skulle åstunda af det honungssöta fisk-slag, som vankas vid Kiagan i China; men vi andre skulle säkert finna det äckelaktigt. En frossare skulle väl kunna vattnas i munnen åt den stora Ålen, som fås vid öen Bourbon, som har öfver 7 fots längd sam 112 fots omkrets, och är mycket fetare och smakeligare än den vanliga Europeiska; men jag förmodar, han skulle snart deraf blifva mätt, äfvensom han ej utan ledsnad skulle ofta kunna äta den så kallade Muthoy, et mindre Ål-slag vid Hudsons Bay, med gula och hvita fläckar på skinnet, hvilken är så särdeles smakelig; eller den sort Lax, i Caspiska Hafvet, som förekom Boullaye-le-Gouz bättre än all den han ätit i England och Irland; eller Golez, som fångas vid Kamtschatka, och smakar som en Fläsk-skinka; eller Barraketa i Gviana, som liknar Lax, och har ganska fett, hvitt och välsmakande kött; eller Tepemechin, et slags Forell i Mexicanska åarna, som i fettet mer liknar kalf än fisk, och som Gage utropar för den bästa fisk i verlden; eller Pampans, den ganska smakeliga fisken där i Hafsbugten, som Spaniorerne gifva företrädet för all annan Hafsfisk; eller Rödfisken på Isle de France, med den hvita halfmånen på stjerten, om hvilken De la Flotte säger, at ingen ting kan vara läckrare mat; eller ock sjelfva Muræna Helena, en af de gamle Romares kosteligaste delicer, som är et slags Hafs-Ål vid Sicilien, mindre fet än annan Ål, men