Soppa på sönderstötta Gräshoppor, och i Senegal tycker man dem vara smakeliga, så väl stekta på glöd, som stötta och kokade i mjölk. I Marocco göra de ankommande Gräshoppesvärmarne, at köttet faller i priset, ty man samlar då hela säckar däraf fulla, strör salt imellan dem, steker i bakugn, och spisar med mycken begärlighet. Shaw säger, at de, på det sättet lagade, nästan likna våra Kräftor til smaken, och på annat vis tilredda, fann Lucas dem ungefär smaka som de små rökta Holstenska Bretlingar. I Arabien äter man flera slags Gräshoppor, men det läckraste är den så kallade Mukn, då den är fet och äggstinn.
Hafs-Krabbor. (Utgifvaren menar honom vilja säga at Cancer Ruricola är där bättre än Cancer Diogenes.) Flod-Kräftorne äro ock där bäst. Brickell omtalar en Krabba med rödt kött i Carolina, den han fann bättre än Hummer. Steller om Kräftor vid Kamtschatka så stora, at en man ej förmår äta mer än den ena klon, o. s. v. Til denna Artikel hörer ock Tonquinesarens Balachan, beskrifven af Dampier. Balachan är en rätt, som Tonquineserne hålla för mycket delicat. Den har öfvermåttan stark smak. De göra den så, at de taga et slags Kräftor och orensad små fisk, som de salta lösligen på uti stenkrukor, som de sedan väl öfvertäcka, och låta så en tid stå, tils alt ihop blir som en välling. Då frånsila de det tunna, som de kalla Nuke-mum, ifrån det tjocka, som får namn af Balachan. Denne senare äter det fattiga folket til sitt Ris. Den luktar väl något illa, men smaken är ej aldeles obehagelig, utan tvärtom nog god, när man blir litet van dervid. Nuke-mum är af rätt god smak, och brukas til god sauce på höns och dylikt kött, äfven af Europeerne, som nyttja den för Soja. Dampier har hört, at fisk entrerar ock i Sojas composition.
