Det andra intyget är af den upmärksame J. G. König, som hade vid Tanschaur i Indien tilfälle at observera på Termes eller hvita myrorna. Han berättar, at af honorna bli unga drottningar, och af dessa tages en til rätt drottning för hvarje samhälle. Beschäftigungen der Berlinischen Gesellsch. Naturforsch. Freunde, 4. band. p. 12. Arbetsfolket där brukar, då de träffa på någon drottning, at genast äta up densamma lefvande. De unga honorna äro endast de som få vingar och utflyga, och det kort för den stora regntiden, egentel. om aftnarne; så snart solen får verka på dem, falla vingarna af, då åtskilliga Foglar, Ödlor och Grodor äro tilreds at äta up dem. ib. 19. Folket där brukar at fånga dem i stor mängd, inemot det deras tid blir at utflyga, i det man öfver en på deras boning gjord öpning fäster en gryta eller dylikt käril med några löf uti af den aromatiska Bergera L. slår så vatten på jorden omkring boningen och gör om aftonen eld däromkring, då dessa djur af värmen och röken köras åt grytan, at hon blir full, hvarefter hon borttages och en annan sättes i stället, som också blir full, och det så länge några vilja komma. De, som då ej hunnit qväfvas, dödar man, lägger så alla ut på mattor at torkas i solen, och frånrensar vingarna; man rostar en del genast, och äter utan vidare tillagning. König märkte, at de under rostningen gåfvo från sig någon fettma. En del plägar man äta jämte rostadt ris. Men de mästa brukar man at söndermala, och tilblanda mjöl af några där i orten äteliga gräsfrön, samt baka kakor däraf, hvilka man ock utsätter til salu på torgen i de orter där dessa djur fås uti myckenhet. ib. 20. 21. 22. Dessa hvita Myror ätas af Boshiesmännerne på Cap. b. sp. och af Hottentotter. De koka dem dels i sina lerkäril; dels äta de dem rå. A. Sparrman smakade på en sådan, och tyckte den vara blott kall i munnen utan någon viss smak. Vidare underrättelse om detta kräk fås hos De Geer Tom. VII. Piso, Marcgraf och De Laet intyga, at dessa Myror ätas på flera orter i S. America. Du Tertre omtalar dem Vol. II. p.
