Sjödjefvul, och ömse så underligt beskrifves, blifva någre arter ätne, men man kan ej med visshet utstaka dem, emedan oftast det allmänna namnet Råcka brukas obestämdt hos resande. 1. Torpedo. Krampfisken. Des kött tyckes vara et ganska välsmakande gelée, som stekes och gifver en lätt sund spis: Cetti. Galenus berömer den såsom sund och välsmakande. Ätes såsom smaklig i Egypten: Forskål. 5. Fullonica, ätes af Grönländarne halfrutten: Fabricius. I allmänhet hafva Råckorne et godt, hvitt och smakligt kött, utan ben, endast bruskigt, så at alt kan ätas. Fermin omtalar 2 Råckor, som högst begärligt ätas, och tyckas vara Pastinaca och Rhinobatos. En Råckart beredes i Norrige til lutfisk och är då rätt läcker: Hammer. Du Tertre omtalar en Raja, som ficks vid ön St. Christophe, om 12 fots längd. Tio man orkade knapt bära lefren, men köttet var oäteligt.
Squalus. Hajslägtet är tranigt, och ätes icke gerna, om ej nöd eller vana kryddar anrättningen. Pennant skrifver, at få efterfråga Hajen, emedan des kött är obehagligt. Lindschoten, at Hajen är ganska obehaglig. Rennefort kallar Hajen hård och utan smak. Norrske Bonden torkar des späck såsom fläsk: Andersen. Spaniorerne äta Hajen och finna den god, men Portugiserne icke. Oviedo skrifver, at Hajen är ostridigt god. Därmed instämmer D’Avity. Forster berättar, at Engelsmännerne fångade en Haj, hvars kött stektes och fanns godt, men nog hårdsmält: Saml. af Cooks 2 Resa. I. 15; samma besättning åt utan olägenhet en Haj vid Mallicola, i hvars kött en förgiftad pilspets fanns. Negrer äta Hajen såsom en läckerhet, men han måste då förut ligga 8 à 10 dagar i solen och blifva stinkande: Barbot. Af Hajens ungar, som utskäras lefvande ur modren gör man sig en ganska läcker och sund välfägnad: Labat. Det är märkeligt, at desse ännu ofödde ungar kunna hållas vid lif uti et med hafs-vatten upfylt käril: Du Tertre. Dessa anmärkningar angå til större delen Squalus Carcharias, som på Grönland ätes kokad, torkad, halfrutten: Fabricius. 5. Zygäna, des kött är oäteligt: Du Tertre. 15. Pristis. Sågfisk, har hvitt och fett kött, och följakteligen, enligt Labats slutsätt, godt. Jefferys skrifver, at Såg-fisken är förträffelig til mat, hufvudet är tjockare och läckrare än et Kalfhufvud. Men Du Tertre beskrifver köttet såsom odugligt.
