Stromateus, 1. Fiatola, har delicat kött: Cetti. Xiphias Gladius, eller Svärdsfisken, des kött är hvitt som fläsk, men ändock icke fett, såsom Schelhammer och Hanow föregifva; Kölpin. Brookes skrifver, at Svärdsfisken är i köttet hvitare än Thonfisken (Scomber Thynnus) samt at Mersinaboerne hålla den bättre än Stör, samt eftersöka den begärligt. Lahontan kallar des kött läckerhet, hvitt och fast. Browne säger, at denna fisk är mycket värderad för des läckerhet. Papon beskrifver honom såsom smakeligare än Thonfisken. Labat kallar honom en ganska god fisk, med hvitt, fett och läckert kött. Rajus skrifver, at Svärdsfisken på Sicilien anses för en af de största läckerheter. Men däremot intygar Cetti, at fisken icke har god smak om den ej är liten. Sloane berättar, at de store Svärdsfiskar vid Jamaica ej äro gode at äta, och Du Tertre, at deras kött är aldeles odugligt. Brydone at Svärdsfisken mera liknar oxkött än fisk.
II. Afdelningen
Callionymus 2. Dracunculus, så framt denne är Quiquerans Meleta, så är des kött så läckert, at man i Arles, då den fås färsk, gifver det företräde för de ypperste kötträtter: Quiqueran. 219. Trachinus Draco, des kött är, enligt Gronovii intyg, uti Act. Ups. 1742. p. 99 hvitt och välsmakligt. Willius kallar det välsmakande och hälsosamt uti Act. Med. Hafn. Barthol. Vol. III. p. 154. Papon kallar det godt och lättsmäldt. p. 335. Schonefeld beskrifver det såsom hårdt, dock smakligt. Men Ascanius säger det icke vara synnerligen läckert ehuru det om sommaren ofta kommer på de förnämares bord. Hammer i Fauna Norveg. skrifver, at fisken ätes utomlands, hvaraf man kan sluta, at den, åtminstone icke allmänt ätes i Norrige. D. Osbeck omtalar en Trachinus Ascensionis, som smakar öfvermåttan väl. Resa. sid. 296 Gadus 1. Aeglefinus, Koljan, har, enligt Pontoppidan, et läckert kött. Den gifver Hvitlingen föga efter i godhet: Schonefeld.
