Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/315

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
¤ ) ° ( ¤

Carpio, som af Italienarne så högt värderas, at den anses ojämförlig. Leigh, at inlagd Röding är den läckraste spis. Uti sjön Buttermorwater fås Rödingar, som äro sötare än Laxöring. Man kryddar och bakar dem i pannor, hvarefter de sändas til London såsom en läckerhet: Robinson.

9. Salvelinus är, i Crantz omdöme, lättsmäldt, samt läckrare än Laxöring. Georgi kallar den hvit och välsmakande. F. v. Paula Schrank omtalar en fisk i Bäjern och des granskap, som kallas Schvarzreuterl. Den är Salvelinus Linn. och sökes endast af de rika, för des förträffliga smak och öfverdrifna pris. Samme Auctor kallar den föregående Rödingen Schvarzreuterchen, och förklarar den för ganska smakelig.

10. Salmarinus, denne hålles af Gesner för den ypperste af all fisk. Des kött är mycket läckert, mört, fett och likväl lättsmäldt. Fisken inlägges på flera sätt och är i alla fall välsmakande: Zuckert. Artedi åberopar Salvianus, som intygar at dennes kött är öfvermåttan smakligt och mört.

13. Eperlanus, Slom, Nors. Om denna fisk skrifver Rajus, at den har mjukt och mört kött, begärligt både för des smak och lukt, som liknar Viola. Brookes, at Norsen luktar såsom en Violblomma, fast somlige tycka den likna Gurkor. Köttet är löst och tendert samt af delicat smak, hvarföre det högt värderas. p. 110. Om Norsen i Carolina heter det hos Brickell, at den är af samma egenskap, som Europas, har finare, mörare och läckrare kött, än de flästa andra fiskslag; är om vintren särdeles god, råmfull och luktar som Violblomster. Carol. 235. Desse omdömen äro något oväntade, så på tungans som näsans vägnar. Åtminstone hafva ej desse Herrar försökt Norsen i Upsala, där blotta lukten af denna vedervärdiga fisk kan jaga folk af gatorna. Det är dock at märka at man har 2 artförändringar, nemligen Slom och Nors. Men äfven den förre, ehuru drägelig, förtjenar icke de anförda loford. Hvadan så besynnerlig smak härrört kan Utgif. icke utreda Schonefelds intyg är mera enligt med sakens natur. Norsen, skrifver han, har et sött och löst kött, men en vedervärdig lukt. Han går dock nog långt, när han tillägger at fisken är god, äten med peppar eller stekt i smör, han

borde
U 2