rökes, stekes i smör, ätes med Citronsaft o. s. v. Den går til 1 à 2 alnars längd och därutöfver; är desto fetare ju större. b) Salmo Marænula, är, enligt Bloch, skild från Albula; har et hvitt, tendert och ganska välsmakande kött. Et slags Maräner finnas i Holsten och Mecklenburg, som likna Sill, men äro köttfulle, fastare, mörare: Rajus. Wolf omtalar en Maræmula, som under vintren fås i Polska Preussen, läcker och dyr. Richter beskrifver en art Maräner, som i Bäjern kallas Renken. De äro möre samt öfverträffa Foreller, Lax och Sardeller, emedan deras söta kött nästan smälter i munnen. Man håller denna fisk för den läckraste i hela Mark och Slesien. De smärste äro äfven fete och utomordenteligt behaglige när de torkas och stekas i smör. Med de få tilgångar Utgif. har til hands, kan han ej närmare utreda dessa arter.
17. Thymallus, Harr. Des kött är läckert, lättsmäldt, sundt, tillåtet för sjuka: Cranz, Zuckert. Öfvergår Forellen: Hohberg. Är den smakeligaste fisk och därjämte hälsosam: Klein. Berömes mycket: Rajus. Marsigli anser Laxöringen bättre än Harren, förklarar dock den sistnämnde för sundare, ehuru den är mycket fet: Wilser skrifver, at Harren täflar med Laxöringen om företrädet. Alle instämma däri, at köttet är hvitt, sött, sundt. Fisken hölls fordom för Landsherrarnas bord: Bloch. Utom de Linnéanske böra tilläggas
a) Salmo Autumnalis: Pallas. Omul, har vanligt 6 tums längd, hålles för en läckerhet; liknar Sik, men är mycket fetare och läckrare. Skåckar sig så, at den kan hämtas med ämbar. Samojederne och flera folkslag äta den rå, då den fås på första frosten.
b) Salmo Leucichthus: Guldenstedt, i Caspiska hafvet; des kött är rödaktigt, men blir hvitt, då det kokas; är fett och mycket läckert, särdeles rökt, hvarföre denne fisk, på sistnämnda sätt tillagad, öfver hela Ryssland, hålles för en stor läckerhet. Boullaye le Gouz har aldrig ätit bättre Lax.
c) Salmo Silus Ascanii, finnes endast på djupet i Norra Oceanen, om 1 à 2 fots längd. Des kött är ganska förträffligt. Icon. rer. Nat. 3. p. 4.
