Kajor (*),[1] Varfoglar (**),[2] på sina orter funnit älskare. At visse arter af Buceros (†)[3] och Ramphastos (††)[4] blifvit ansedde för läckre, har deremot mera skäl. Vi kunne nästan häpna öfver så mycken grofhet i smak, och torde jag behöfva at frukta, det någon kunde hafva för ömtåliga öron at höra mera dylikt föreställas, men om sådant dock skulle komma at ske, af det ämnenas sammanhang så kan fordra, anhåller jag at det icke tages til misstycke, helst vi just derigenom få anledning at ärkänna Försynens godhet, som satt oss i den ställning, at vi både hafve tilgång til finare och välsmakeligare saker, ock äfven förstå at göra oss dem til godo. Vi hafve visst tilgång på feta läckerheter uti vår ypperliga göde-boskap af både större och mindre slagen; af våra välfödda hemfoglar,
- ↑ Kajor ätas i många länder, och äro de tjenliga at styrka en afmattad, hälst kokade i soppa: Lemery. Black small C ov. (Gracula Qviscula L. ?) har hvitt kött, excellent at äta: Brickel. Den samma har helt hvitt och delicat kött: Lawson. Catesby säger at köttet är svart. ib. Kajor ätas i Italien: Ray. Kajor ätas ock ofta i många länder: Barbot. Gracula Quiscula des kött ej godt at äta, svart och osmakeligt: Latham.
- ↑ Lanii ätas af folket i södra Frankrike, undantagen Lan. Excubitor, som ej blir fet, som de öfriga: Picot de la Peirouse. Pipiri från S. Domingo, et slags Lanius, god at äta: Latham.
- ↑ (†) Buceros Hydrocorax Linn. äter i synnerhet muskott-nötter, hvadan köttet blifver rätt läckert, af en fin Aromatisk smak: Latham och Bontius.
- ↑ (††) Ramphastos Calao, stor som en gås, är enligt De Pages, ganska god at äta, men svår at skjuta.
