Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

samt af några feta fisk-slag här finnas; ja, vi kunne ej åstunda någon finare sort af fettma, än vår milda grädde och vårt behageliga färska smör; saker, som så många andra orter i verlden måtte umbära, änskönt de nog kunna den hafva koer; men mångastäds gör uselt bete mjölk-brist, mångastäds också Koernas bångstyrighet, at de ej vilja låta mjölka sig, eller ock ej släppa mjölken; och där då mjölk i de varma länder vankas, tål ej grädden at stå innan den skäms och får en obehagelig lukt, hvarföre man där brukar at smälta den öfver elden, och sedan förvarar den i samma flytande form under namn af Mantegue, til enahanda behof, som Smör. Manteca, som upfyller Smörs ställe i södra America, och utgör en betydelig handels-vara, är något annat, nemligen flott, som utkokas ur den större och smärre boskapens kött och märg. Icke utan, at ju Smör likväl på vissa orter i de varmare länder göres, hvilket gemenligen sker med mjölkens omskakande uti ludna skinn, men det beskrifves allmänt såsom otäckt, hårigt, illa luktande och vedervärdigt, så at det altså aldrig kan jämföras med vårt Svenska Smör, eller det Holländska eller Engelska. Vår allmoge tycker äfven så mycket om sitt saltade svin-ister och gås-fett i stället för Smör, som Orienten och södra Europa om sin Bomolja, samt andra prässade oljor af Sesamum, Carthamus och flera växters frön; jag finner ock denna deras smak vara rimligare, än folkets på landsbygden i Wallachiet, Bessarabien och flera orter utåt Donauströmmen, som i sin matredning pläga nyttja Linolja.