Vind-spolar) (*),[1] Morkullor (**),[2] Kramsfoglar,
- ↑ (*)
- ↑ (**)
instämmer Rieger, och tillägger, at Magnater endast finna steken smakelig af orsak, at fogelens jagt med falk så mycket roar dem. Merklein intygar, at Hägrarnes kött måste länge stekas, emedan det är hårdt och segt. Nobleville är dock något mildare, och tillåter Hägren åtminstone vara en nog god mat, särdeles då han är ung. Han berättar ock, at Hägren i Frankrike är en Konglig mat, samt at Adlen är begärlig efter detta kött, fast utländningarne sätta mindre värde derpå. Dock anrättas det gemenligen i Pasteyer för de bästa borden. Brookes håller denna smak för något besynnerlig, men nekar dock ej Hägren företräde för Tranan. Browne omtalar en Häger från Brasilien af god smak, då den är ung. (d) Ardea Cocoi L. Des kött är likt Tranans: Churchill. (e) A. Violacea L. ätes på Jamaica, såsom annat vildt och är tämmeligen god mat: Browne. På Bahama öarne räknas den för delicat, emedan den endast lefver af kräftor: Catesby. (f) A. Cærulea L. ätes på Jamaica såsom skäligt god: Browne. (g) A. Stellaris L. Rördrum; har ingen fisk-smak såsom Hägren, utan liknar Hare. Hölls i mycket värde på Engelska borden i Kong HENRIC VIII:s tid: Pennant, Britt. Zool. p. 360. Utom dessa Linneanska arter af Ardea, har Browne (h) en Ardea subfusca major (the clucking Hen), som hålles allmänt för det bästa fogel-villebråd på Jamaica. Ulloa omtalar Hägrar, som ätas vid Porto Belo, af hvilka den svarta och hvita eller (i) Ardea mexicana cristata Briss. är den läckraste. (k) Touyouyou, eller Barreres Grus Cinerea. De gamle foglars kött är hårdt och har tran-smak men de ungas är mört och godt. (l) I stora Tartariet omtalas en Häger, helt hvit, utom näbb, vingar och stjert, som äro röde. Des kött skal vara ganska läckert och komma til smaken nära Hjerpens. Denne art synes Utgifvaren vara A. Leucogeranos Pall. Men omdömet om des kött är öfverdrifvet.
