Sida:Talismanen 1916.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

122

fullfölja narrens kvickheter med en förklaring, för att göra dem mera begripliga för åhörarnes fattningsgåva, så att hans vishet blev ett slags utläggning av narrens dårskap, och ibland uppstuvade hovnarrn i vederlag slutet på talmannens långsläpiga haranger med ett mustigt infall.

Hurudana Konrads verkliga tänkesätt än voro, aktade han sig likväl noga för, att hans ansikte skulle uttrycka någonting annat än belåtenhet med vad han hörde, och han skänkte lika nitiskt som själva ärkehertigen sitt bifall åt Spruch-Sprecherns högtidliga dårskap och narrens sladdrande kvickhet; ehuru han i själva verket sorgfälligt avvaktade något tillfälle, då den ena eller andra skulle inleda ett ämne, som kunde befrämja det ändamål, vilket låg honom närmast om hjärtat.

Det dröjde ej länge, innan konungen av England bragtes på tapeten av narren, som blivit van att anse Dickon of the Broom[1] som ett behagligt och outtömligt ämne för åtlöje. Talmannen teg, och det var först då Konrad bad honom om en förklaring, som han anmärkte, »att ginsten eller broom-plantan var en sinnebild av ödmjukheten, och att det vore väl, om de, som nyttjade den, ville komma ihåg dess betydelse.»

Dessa få ord gåvo en omisstaglig förklaring åt anspelningen. på Plantagenets ryktbara sköldmärke, och Jonas Schwanker anmärkte, att de som ödmjukat sig själva, hade blivit upphöjda så, att det förslog.

»Ära den som äras bör», svarade markisen av Montserrat; »vi ha alla haft vår andel i dessa bataljer och marscher, och jag tycker, att andra furstar även kunde få någon del i den ryktbarhet, som ministreler och Minnesänger slösat på Richard av England. Har ej någon idkare av den glada vetenskapen en sång till ärkehertigens av Österrike, vår furstliga värds lov?»

Tre ministreler trängde nu på en gång fram, sjungande och spelande i kapp på sina harpor. Två tystades med någon svårighet av Spruch-Sprechern, som tycktes vara ett slags ceremonimästare, och slutligen lyckades man skaffa gehör åt den gynnade poeten, som på högtyska sjöng verser, vilka skulle kunna översättas sålunda:

  1. Dickon ov the Broom är en anglisering av Lejonhjertas normandiska släktnamn Richard Plantagenet; men engelska ordet Broom betyder både växten ginst (på franska genet) och kvast, så att narren här åsyftat en försmädlig ordlek, som ej kunnat återgivas på svenska.