130
som föregår en jordbävning, och lade händerna på det österrikiska standaret, »vem har vågat ställa denna usla trasa bredvid Englands baner?»
Ärkehertigen saknade ej personligt mod, och det var omöjligt för honom att höra denna fråga, utan att besvara den. Han blev likväl så förvirrad och överraskad vid Richards oväntade ankomst, och så gripen av den allmänna förfäran, som konungens häftiga och oregerliga karaktär ingav, att frågan upprepades för andra gången i en ton, som tycktes utmana himmel och jord, innan ärkehertigen hann samla så mycken fattning, att han med någorlunda fasthet kunde svara: »det har jag, Leopold av Österrike.»
»Då skall Leopold av Österrike», svarade Richard, »strax få se det värde, Richard av England sätter på hans baner och hans anspråk.»
I detsamma ryckte han upp standarstången, splittrade den i bitar, kastade duken på marken och satte foten därpå.
»Sålunda», sade han, »trampar jag på Österrikes baner. — Finns det någon bland ert tyska ridderskap, som vågar ogilla denna gärning?»
Ett ögonblicks tystnad uppstod, men det finnes inga tapprare män än tyskarne.
»Jag» och »jag» och »jag!» hördes av åtskilliga riddare bland hertigens följeslagare, och han själv blandade sin röst med deras, som emottogo konungens av England utmaning.
»Varför dröja vi?» sade greve Wallenrode, en jättelik krigare från ungerska gränsen. »Bröder och ädlingar, denne mans fot trampar på vårt lands ära. — Hämnoms denna skymf, och ned med Englands högmod!»
Med dessa ord drog han sitt svärd och måttade ett hugg åt konungen, som kunnat bliva farligt, om skotten ej mellankommit och upptagit det på sin sköld.
»Jag har svurit», sade konung Richard, och hans röst hördes över larmet, som nu blev vilt och högljutt, »att aldrig växla hugg mot en man, vars axel bär korstecknet; lev därföre, Wallenrode — men lev för att minnas Richard av England!»
Med dessa ord fattade han den långa ungraren om livet, och saknande sin like i brottning, liksom i andra krigiska övningar, slungade han honom baklänges med sådan våldsamhet, som om han varit kastad ur en krigsmaskin, ej allenast genom kretsen av åskådarne, utan över själva randen av
