kullen, så att Wallenrode huvudstupa tumlade utför den branta sluttningen och ej stannade, förrän vid dess fot, där han blev liggande som död, med axeln bruten ur led. Detta prov på en nästan övernaturlig styrka betog så väl hertigen som hans anhängare lusten att förnya en personlig kamp, som haft en så olycklig början. De som stodo längst bort, klingade väl med svärden och ropade: »hugg ner den engelska blodhunden!» men de, som voro närmare, dolde kanske sina personliga farhågor under en tillgjord aktning för ordningen och ropade till största delen: »fred, fred! i korsets — i kyrkans och i vår fader påvens namn!»
Dessa särskilda, varandra motsägande rop av de anfallande visade deras obeslutsamhet, under det Richard, med foten ännu trampande på det hertigliga baneret, såg sig omkring med en blick, som tycktes söka en fiende och för vilken de vreda ädlingarne bävade tillbaka, liksom för ett lejons hotande ram. De Vaux och riddaren av Leoparden stodo på var sin sida om honom, och ehuru de ännu ej dragit sina svärd, var det tydligt, att de voro beredda att försvara Richards person till det yttersta, och deras kroppsbyggnad samt synbara styrka utvisade tydligt, att försvaret skulle bliva förtvivlat.
Även Salisbury och hans följeslagare närmade sig nu med spända bågar samt upplyfta pikar och bardisaner.
I detta ögonblick anlände konung Philip av Frankrike, åtföljd av ett par av sina hovherrar, på toppen av kullen, för att efterfråga orsaken till oväsendet, och uttryckte genom åtbörder sin förundran över att finna konungen av England uppstånden från sin sjuksäng och intagande en så hotande och förolämpande ställning mot deras gemensamma bundsförvant, ärkehertigen av Österrike. Richard rodnade över att Philip, för vars djupa förstånd han hyste lika mycken aktning, som vedervilja för hans person, skulle varsebliva honom i en för en konung och en korsfarare så föga passande ställning, och man märkte, att han, liksom händelsevis, drog sin fot från det vanhedrade baneret och utbytte sitt uttryck av våldsam sinnesrörelse mot ett av konstlad köld och likgiltighet. Leopold bemödade sig även om att återvinna en viss grad av fattning, ehuru han var förödmjukad över, att Philip sett honom tåligt underkasta sig den hetsiga konungens av England förolämpningar.
Ägande många av de stora kungliga egenskaper, vilka
