sir Kenneth, liksom han väntat, att han skulle kyssa den. Men då något dylikt ej skedde, frågade han i en skarp och vredgad ton: »soldat, varför ger du ej Nectabanus den hyllning, honom tillkommer? Eller är det möjligt, att du kan hava förgätit honom?»
»Store Nectabanus», svarade riddaren, som ville blidka kräkets vrede, »det vore omöjligt för den, som en gång sett dig. Ursäkta likväl, att jag, såsom en soldat på post, med min lans i hand, ej kan tillåta någon, som är så stark som du, att komma mig så nära inpå livet, att han kan avväpna mig. Må det vara dig nog, att jag vördar din värdighet och ödmjukar mig för dig, så mycket som en skiltvakt i min belägenhet kan göra.»
»Jag vill nöja mig därmed», sade Nectabanus, »blott du genast följer mig till den, som hitsänt mig för att tillkalla dig.»
»Store herre», svarade riddaren, »även härutinnan kan jag ej göra dig till viljes; ty jag har befallning att kvarbliva vid detta baner till dagbräckningen; jag ber dig därför, att även i detta fall ursäkta mig.»
Med dessa ord återtog han sin vandring på plattformen; men dvärgen var envis i sin enträgenhet och släppte honom icke så lätt.
»Hör på, herr riddare», sade han och ställde sig i sir Kenneths väg, »om ni ej lyder mig, som er plikt kräver, skall jag befalla er i en persons namn, vars skönhet skulle kunna nedkalla luftens bevingade andar och vars majestät skulle behärska dessa odödliga väsen, sedan de nedstigit.»
En orimlig, osannolik förmodan vaknade i riddarens själ; men han undertryckte den. Det var omöjligt, tänkte han, att hans hjärtas dam skulle kunnat skicka honom ett dylikt bud med en sådan budbärare; men hans röst darrade likväl, då han sade: »se så, Nectabanus! Säg mig med ens och som en sannfärdig man, om den höga dam, varom du, talar, är någon annan än den houri, med vars biträde jag såg dig sopa kapellet i Engaddi?»
»Huru, förmätne riddare», svarade dvärgen, »tror du att vår egen kungliga ömhets härskarinna, hon som delar vår storhet och liknar oss i behag, skulle förnedra sig ända därhän att tillkalla en sådan vasall som du. Nej, huru högt du än är hedrad, har du ännu ej förtjänt någon uppmärksamhet av drottning Genevra, Arthurs älskvärda brud, från vars
