efter lider av de plågor, vilka nyss kvarhöllo honom på denna bädd, välgärningen av denna högst kraftiga talisman, hellre än att skänka förlåtelse åt en stackars brottsling? Besinna, herr konung, att ehuru du kan döda tusende, kan du ej återställa en enda människa till hälsan. Konungar ha satans makt att plåga; vise Allahs att hela. Akta dig för att hindra mänskligheten att varda delaktig av det goda, som du själv ej kan åstadkomma. Du kan avhugga huvudet, men ej bota den värkande tanden.»
»Detta är för oförskämt», sade konung Richard, som ånyo hörjade bliva vred, i samma mån som Hakim antog en högre och nästan befallande ton. »Vi ha tagit dig till vår läkare, ej till vår rådgivare eller biktfader.»
»Och är det så, som den namnkunnigaste furste i Frangistan återgäldar en välgärning, bevisad hans egen kungliga person?» sade El Hakim och antog en stolt och befallande hållning, i stället för den ödmjuka och lutande ställning, vari han förut bönfallit hos konungen. »Vet då», sade han, »att jag skall anklaga dig, Melek Ric, som otacksam och oädel, vid varje hov i Europa och Asien, inför muselmän och nazarener, inför riddare och damer, över allt, där harpor klinga och svärd dragas, över allt, där äran älskas och vanäran avskys, i varje vrå av världen; och även de land — om sådana finnas — dit ditt rykte aldrig hunnit, skola bli bekanta med din skam!»
»Är detta ett språk att föra till mig, nedrige otrogne?» sade Richard och gick ursinnig emot honom. »Är du ledsen vid livet?»
»Slå till!» sade El Hakim. »Din egen gärning skall då stämpla dig mera ovärdig, än mina ord kunna göra det, om också vart och ett hade en getings gadd.»
Richard vände sig häftigt ifrån honom, lade armarna i kors och gick som förut genom tältet, i det han utropade: »otacksam och oädel! Varföre ej lika väl feg eller otrogen? Hakim! Du har valt din belöning, och ehuru jag hellre sett, att du fordrat mina kronjuveler, kan jag likväl som konung ej neka dig den. Tag således denna skotte i ditt förvar — profossen skall utlämna honom till dig emot uppvisande av denna order.»
Han skrev i hast ett par rader och lämnade dem åt läkaren. »Ånvänd honom som din slav, gör med honom, vad dig lyster, men låt honom akta sig att komma inför Richards
