vilka dessa furstar avslutat stillestånd, och den ena upphör med det andra. Ser du ej dessutom, huru var och en av dessa furstar söker främja sina egna syftemål? — Jag vill också främja mitt — och det är äran. För ärans skull har jag kommit hit, och om jag ej kan förvärva den på saracenerna, vill jag åtminstone ej låta tillfoga mig den ringaste skymf av denne lumpna hertig, om han också vore understödd av varenda furste i hela korsfararhären.»
De Vaux vände sig om för att fullgöra konungens uppdrag, ehuru han med detsamma ryckte på axlarna; ty han var för öppenhjärtig till sin natur för att dölja, att denna befallning stred emot hans övertygelse. Eremiten av Engaddi steg nu fram, med en uppsyn, som tycktes utvisa, att han hade högre befallningar att framföra än en blott världslig potentats. Hans raggiga skinnklädnad, hans okammade och oklippta hår och skägg, hans magra, vilda och förvridna ansiktsdrag, samt den nästan vansinniga eld, som framlyste under hans buskiga ögonbryn, allt kom honom verkligen att tämligen nära likna den föreställning, vi göra oss om dessa det gamla testamentets siare, vilka, utsända till de ogudaktiga konungarne av Juda och Israel, nedstego från de klyftor och bergshålor, vari de vistades i avskild enslighet, för att, liksom molnet ljungar sina åskviggar på palatsens och slottens tinnar och torn, mitt i deras högmod slå jordens tyranner med bävan genom avkunnandet av det Gudomliga Majestätets förkrossande straffdomar. I utbrottet av sin högsta vrede vördade likväl Richard alltid kyrkan och dess tjänare, och ehuru förtörnad över eremitens inträngande i hans tält, hälsade han honom dock med aktning, fastän han likväl i detsamma gjorde ett tecken åt de Vaux att skynda med utförandet av sitt uppdrag.
Men eremiten hindrade baronen med åtbörd, blick och ord att taga ett enda steg i ett sådant ärende, i det han utsträckte sin av fastor utmärglade och av gisselpiskan sargade nakna arm och svängde den med en sådan våldsamhet, att getskinnspälsen föll tillbaka.
»I Guds och i den allraheligaste faderns, den kristna kyrkans ståthållares på jorden, namn, förbjuder jag denna ogudaktiga, blodtörstiga och grymma utmaning mellan tvenne kristna furstar, vilkas skuldror äro märkta med det välsignade tecken, varunder de tillsvurit varandra brödraskap. Ve den, som bryter det! — Richard av England, återkalla det gudlösa bud-
