skap, du givit denne baron! Död och fara äro dig nära! Dolken blixtrar tätt invid din hals!»
»Död och fara äro Richards lekkamrater», svarade konungen stolt, »och han har trotsat för många svärd för att frukta en dolk.»
»Död och fara äro nära», svarade siaren, och sänkande sin röst till en ihålig, nästan överjordisk ton tillade han: »och efter döden domen?»
»Fromme, helige fader», sade Richard, »jag vördar din person och din helighet…»
»Vörda icke mig», avbröt eremiten honom; »vörda snarare den uslaste mask, som krälar på Döda Havets stränder och lever av dess förbannade gyttja. Men vörda Honom, vars bud jag förkunnar, vörda Honom, vars grav du lovat befria, vörda den ed, varmed du svurit att upprätthålla endräkten, och avslit ej detta trohetens föreningsband, varmed du bundit dig vid dina furstliga bundsförvanter.»
»Fromme fader», sade konungen, »ni, kyrkans män, tyckas mig taga er allt för stora friheter på grund av ert heliga kall, om det tillåtes en lekman att säga så mycket. Utan att sätta ifråga er rättighet att taga hand om våra samveten, tycker jag ni borde överlämna åt oss att taga vara på vår egen heder.»
»Friheter!» upprepade eremiten, »anstår det mig att taga mig friheter, konungslige Richard — mig, som blott är klockan, vilken lyder ringarens hand — bloti den känslolösa, obetydliga trumpeten, som framför dens befallningar, som blåser honom? — Se, på mina knän bönfaller jag dig att hava förbarmande med kristenheten, med England och med dig själv!»
»Stig upp, stig upp», sade Richard och nödgade honom att stiga upp; »det passar sig ej, att knän, som så ofta böjas för gudomen, skola vidröra jorden för att hedra en människa. — Vilken fara hotar oss, vördige fader? Eller när blev Englands makt så förringad, att denne nybakade hertigs larmande misshag bör oroa det eller dess konung?»
»Jag har ifrån mitt klipptorn skådat ut på stjärnornas himmelska här, då de under sina midnattliga banor meddelade visdom åt varandra och kunskaper åt de få, som kunna förstå deras språk. Det sitter en fiende i ditt livs hus, herr konung, avog både emot ditt rykte och din lycka — en utflytelse från Saturnus, som hotar dig med en nära och blodig
