Sida:Talismanen 1916.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— något så när lika tempelriddarne, ehuru med den skillnad likväl, att man aldrig hört om dem, att de stannat i loppet av sin kallelse.»

»Skämta ej», svarade munken med ett skelande ögonkast. »Vet, att en av dessa män gjort det blodiga löftet att nedstöta den där öbokejsaren, såsom mahomedanska lärans huvudfiende.»

»En högst förståndig hedning», sade Konrad. »Mahomed give honom sitt paradis till belöning.»

»Han blev gripen i lägret av en av våra väpnare, och i enskilt förhör erkände han öppet för mig sin fasta och oryggliga föresats.»

»Nå, Gud förlåte dem, som förhindrade denne högst förståndige charegits uppsåt!» sade Konrad.

»Han är min fånge», fortfor tempelherren, »och får, som du väl kan förstå, ej tala med någon annan än mig — men fängelsemurar ha blivit genombrutna…»

»Kedjor lämnats olästa och fångar rymt», inföll markisen. »Det är ett gammalt ordspråk, som säger, att det ej finns något säkert fängelse utom graven.»

»Om han kommer på fri fot, fullföljer han sitt uppsåt; ty det ligger i dessa blodhundars natur, att aldrig lämna spåret av det rov, varav de en gång fått väder.»

»Jag behöver ej veta mera», sade markisen. »Jag ser din plan — den är förfärlig, men nöden är trängande.»

»Jag har blott velat underrätta dig härom, på det du må vara på din vakt; ty tumultet blir fruktansvärt, och man kan ej veta, på vem eller vilka engelsmännen kunna lössläppa sitt raseri. — Ja, och det finns ännu en betänklighet — min page känner denne charegits uppsåt, och dessutom är han en egensinnig, självklok narr, som jag gärna skulle vilja bli kvitt, emedan han besvärar mig därigenom, att han understår sig att se med sina egna ögon och ej med mina. Men våra heliga ordensregler giva mig makt att avhjälpa en dylik olägenhet. Eller vänta — saracenen kan hitta en god dolk i sitt fängelse, och jag vill slå vad om, att han begagnar den, då han bryter sig ut, vilket lär bli så snart, som pagen kommer till honom med mat.»

»Det kan ge färg åt saken», sade Konrad, »men likväl…»

»Likväl och men», sade tempelherren, »äro ord för då-

14 — Talismanen.