Sida:Talismanen 1916.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

rar — förståndiga män varken tveka eller åtra sig — de besluta och verkställa.»




TJUGONDE KAPITLET.

När skönhet lejonet i ledband för,
det i sin tjusning knappt kan manen skaka,
än mindre spänna ut de skarpa klor.
Så Herkules till slända klubban gjorde
och spann av kärlek till skön Omphale.

Anonym.

Sedan Richard, det intet ont anande föremålet för det svarta förräderi, vi i slutet av föregående kapitel omtalat, åtminstone för tillfället lyckats förmå korstågets furstliga anförare att åter förena sig i beslutet om ett kraftigt fortsättande av kriget, låg det honom närmast om hjärtat att återställa lugnet inom sin egen familj, och nu, då han med mera sans kunde bedöma saken, önskade han närmare känna de omständigheter, som föranlett banerets förlust, samt vidden och beskaffenheten av det hemliga förstånd, som ägde rum mellan hans fränka Edith och den förvista skotska äventyraren.

Drottningen och hennes uppvaktning blevo följaktligen uppskrämda genom ett besök av sir Thomas de Vaux, som befallde lady Kalista de Montgaillard, drottningens första hovfröken, att genast infinna sig hos konungen.

»Vad skall jag säga, madame?» sade den darrande flickan till drottningen. »Han dödar oss allesammans!»

»Nej, frukta inte, fröken», sade de Vaux. »Hans majestät har skonat den skotska riddarens liv, ehuru han var den förnämsta förbrytaren, och skänkt honom åt den arabiska läkazen — han lär ej heller bli så sträng mot ett fruntimmer, om hon också varit felaktig.»

»Dikta upp någon historia, flicka», sade Berengaria. »Min man har inte tid att så noga efterforska sanningen.»

»Berätta händelsen, såsom den verkligen tilldragit sig», sade Edith, »annars berättar jag den i ditt ställe.»

»Med ers majestäts nådiga tillåtelse», sade de Vaux, »får