244
ej var rätt passande att visa sig ute med, lade han sig på sängen och omslöts åter av sömnens armar.
Men denna gång blev hans vila ej ostörd, ty han väcktes av den vid tältdörren stående läkaren, som frågade, huru han mådde och om han sovit nog. »Får jag inträda i ert tält?» slutade han; »ty förhänget är draget för ingången.»
»Husbonden», svarade sir Kenneth, som ville visa att han ej låtit förleda sig till förgätenhet av sin verkliga ställning, »behöver ej begära tillstånd att inträda i slavens tält.»
»Men om jag ej kommer som husbonde?» sade El Hakim utan att gå in.
»Läkaren», svarade sir Kenneth, »har alltid fritt tillträde till sin patients säng.»
»Jag kommer ej heller som läkare», fortfor El Hakim, »och därför begär jag ännu en gång tillåtelse, innan jag träder under ditt tält.»
»Var och en, vilken kommer som en vän», svarade Kenneth, »och såsom sådan har du hittills visat dig mot mig, finner alltid vännens boning öppen för sig.»
»Men ännu en gång», sade den österländske vise med sina landsmäns vanliga omständlighet, »antaget att jag ej kommer som vän?»
»Nå, så kom då som du behagar», svarade den skotske riddaren, något otålig över dessa omsvep. — »Må du vara vad du vill, så vet du nog, att jag varken har makt eller vilja att vägra dig inträde.»
»Jag kommer då», sade El Hakim, »som din forne fiende, men en redlig och ädelmodig fiende.»
Han inträdde med detsamma, och då han stod vid sir Kenneths säng, fortfor rösten att vara den arabiske läkaren Adonebeks; men gestalt, dräkt och ansiktsdrag voro Ilderims från Kurdistan, benämnd Shirkohf. Sir Kenneth stirrade på honom, som om han väntat, att synen skulle försvinna lik ett inbillningsfoster.
»Förundrar det dig, som är en beprövad krigare», sade Ilderim, »att finna, att en soldat något förstår sig på läkekonsten? Jag säger dig, nazaren, att en fullkomlig ryttare bör kunna rykta sin häst, lika väl som rida honom; smida sitt svärd på städet, lika väl som bruka det i striden; polera sin rustning, lika väl som bära den, och framför allt läka sår, lika väl som tillfoga dem.»
Under det han talade, blundade den skotske riddaren
