flere gånger, och så länge ögonen voro tillslutna, föresvävade honom bilden av El Hakim, med sin långa fladdrande, mörka dräkt, sin höga tartariska mössa och sina gravitetiska åtbörder: men så snart han öppnade dem, röjde den prydliga och med dyrbara ädelstenar smyckade turbanen, det lätta pansaret av sammanlänkade stål- och silverringar, som blänkte och strålade vid minsta böjning av kroppen, samt de från sitt högtidliga uttryck befriade och mindre svartmuskiga anletsdragen, vilka ej längre beskuggades av det tjocka, yviga håret, utan i stället förskönades av ett välputsat skägg, krigaren och ej den lärde.
»Är du ännu lika förvånad», sade emiren, »och har du med så föga iakttagelseförmåga vandrat genom världen, att du förundrar dig över, att människor ej alltid äro, vad de synas? Du själv — är du vad du synes?»
»Nej, vid sankt Andreas!» utropade riddaren; »ty för hela det kristna lägret synes jag vara en förrädare, och likväl vet jag med mig själv, att jag är en redlig, ehuru felaktig människa.»
»Just så bedömde jag dig», sade Ilderim, »och som vi ätit salt tillsammans, ansåg jag mig förbunden att befria dig från död och vanära. Men varför ligger du ännu i din säng, då solen redan är så högt på himmeln? Eller äro de kläder, som mina pack-kameler medfört, ovärdiga att bäras av dig?»
»Visst inte ovärdiga, men olämpliga därtill», svarade skotten; »giv mig en slavklänning, ädle Ilderim, och jag skall med nöje påtaga den; men jag kan ej förmå mig att bära den fria österländska krigarens dräkt jämte muselmannens turban.»
»Nazaren», svarade emiren, »din nation är så misstrogen, att den därigenom själv gör sig misstrodd. Har jag ej redan sagt dig, att Saladin ej önskar några andra omvända, än dem, som den helige profeten beveker att antaga hans lag? Våldsamhet och bestickning äro båda lika främmande för hans plan till den sanna trons utbredande. Hör mig, broder! Då den blinde mannen genom ett underverk återfick sin syn, föllo fjällen från hans ögon efter Guds behag — tror du, att någon jordisk läkare skulle kunnat borltaga dem? Nej; en dylik doktor skulle kunnat martera patienten med sina instrument, eller lindrat hans plågor med sin balsam och sina hjärtstyrkande medel; men den blinde mannen måste förblivit lika blind som förut, och så är även förhållandet med förståndets
