»Du är en mulåsna, Thomas», sade konungen, »trög och envis, som en riktig mulåsna! — Se så, mina ädlingar, i ring, i ring! Sätten er omkring honom! — Giv Blondel taburetten! Var är hans harpbärare? — Eller, håll — låna honom min harpa; ty hans egen är kanske ostämd efter resan.»
»Jag önskade, ers majestät ville åhöra min rapport», sade Thomas de Vaux. »Jag har ridit långt och har mer lust att gå till sängs, än att få mina öron kittlade.»
»Dina öron kittlade!» sade konungen; »det måste ske med tjäderpenna och ej med ljuva toner. Hör du, Thomas, kunna dina öron urskilja Blondels sång från en åsnas skriande?»
»I sanning, nådig herre», svarade Thomas, »jag rätt vet, vad jag skall säga; men då jag undantar Blondel, som är född adelsman och utan tvivel har stora talanger, skall jag, till följd av ers majestäts fråga, hädanefter aldrig kunna se på en ministrel, utan att tänka på en åsna.»
»Och kunde du inte för hövlighets skull», sade Richard, »också undantaga mig, som även är född adelsman, lika väl som Blondel, och liksom han en gillesbroder av den glada vetenskapen?»
»Ers majestät torde erinra sig», svarade de Vaux småleende, »att det är fåfängt att fordra hövlighet av en mulåsna.»
»Mycket riktigt sagt», sade konungen, »och du är ett vanartigt djur. — Men kom hit, herr mulåsna, och låt ta packningen av dig, så att du kan få gå i ditt bås, utan att man kastar bort någon musik på dig. — Gå du emellertid, gode broder av Salisbury, till vår gemåls tält och säg henne, att Blondel är här med hela väskan full av den nyaste poesi. — Bed henne genast komma hit, och beledsaga henne du, och laga äntligen, att vår kusin Edith Plantagenet kommer med.»
Hans ögon vilade därefter ett ögonblick på nubiern med det tvetydiga uttryck, som hans ansikte vanligen antog, då han såg på denne.
»Ha, vår tystlåtne och förbehållsamme budbärare är således återkommen? Stig fram, slav, och ställ dig bakom de Neville, så skall du strax få höra toner, vilka skola komma dig att tacka Gud, för det du blivit hemsökt med stumhet i stället för dövhet.»
Med dessa ord vände han sig från det övriga sällskapet till de Vaux och fördjupade sig genast i utredningen av de militäriska angelägenheter, som nämnde baron underställt hans omprövande.
