276
Just som han slutat sitt arbete med de Vaux, anmälde en utskickad, att drottningen med sin svit nalkades det kungliga tältet. »Hit med en flaska vin», sade konungen, »en flaska av gamla konung Isaks länge gömda Cypervin, som vi förskaffade oss då vi stormade Famagusta! Slå i till en skål för den käcke lord Gilsland, mina herrar — aldrig hade någon konung en omtänksammare och trognare tjänare.»
»Det fägnar mig», sade Thomas de Vaux, »att ers majestät finner mulåsnan vara ett nyttigt ök, ehuru hennes röst är mindre musikalisk än tagel och ståltråd.»
»Vad, kan du ännu inte smälta den där piken om mulåsnan?» sade Richard. »Skölj ner den med en rågad bägare, annars fastnar den i halsen på dig. Så där, det var bra drucket! — Och nu skall jag säga dig, att du, liksom jag, är en soldat, och att vi måste tåla varandras munhugg i hovgemaket, lika väl som varandras hugg i torneringen, och ju hårdare vi slå till, dess bättre vänner måste vi vara. Vid min själ, om du inte träffade mig lika hårt som jag dig i vår sista sammandrabbning, så inlade du åtminstone allt ditt snille i stöten. Men skillnaden mellan dig och Blondel ligger däruti, att då du är min kamrat, jag kunde nästan säga, min lärling i krigskonsten, är Blondel min mästare i musiken och i ministrelernas konst. Dig tillåter jag en förtrolig frihet, honom måste jag visa vördnad, såsom min förman i sin konst. Se så, karl, var ej tyckmycken, utan bliv kvar och hör på vår sång.»
»För att se ers majestät vid så gott lynne», sade lord Gilsland, »skulle jag min själ bli kvar, tills Blondel hunnit sluta den där långa romansen om kung Arthur, som räcker i tre dar.»
»Vi skola ej sätta ditt tålamod på ett så svårt prov», sade konungen. »Men se, det där fackelskenet därutanför tillkännager, att vår gemål kommer. — Ut att taga emot henne, karl, och förvärva dig nåd inför de skönaste ögon i kristenheten! Nej, stanna inte för att sätta din kappa i ordning. Se, du har låtit Neville komma mellan vinden och seglen på din galär.»
»Han har aldrig varit framför mig på slagfältet», sade de Vaux, ej särdeles belåten med att se sig förekommen av den flinkare kammarherren.
»Nej, varken han eller någon annan har gått framom dig
