30
jag såg er stoppa i er fläsk och dricka vin och tillät er njuta en måltid, som ni kallade för er kristna frihet, och beklagade blott i mitt hjärta er otäcka smak. — Varföre skall ni då bli förargad, därför att jag, så gott jag kan, upplivar en dyster väg med en munter visa? Vad säger poeten? — ’Sång är liksom himmelens dagg på öknens sand; den vederkvicker vandrarens stig.’»
»Vän saracen», sade den kristne, »jag klandrar ej smaken för poesi och den glada vetenskapen, ehuru vi kanske ge den allt för mycket rum i våra tankar, då de borde vara riktade på bättre ting. Men böner och psalmer äro lämpligare än visor om kärlek och vin, då man vandrar i Dödsskuggans dal, som är uppfylld av djävlar och onda andar, vilka helige mäns böner fördrivit från människors tillhåll, för att irra kring nejder, lika förbannade som de själva.»
»Tala ej så om dschinnerna, kristen», svarade saracenen; »ty vet, att du talar till en, vars stam och nation leder sitt ursprung från det odödliga släkte, som din sekt fruktar och smädar.»
»Jag har nog trott», svarade korsfararen, »att ditt förblindade släkte härstammade från den lede fienden, utan vars hjälp ni aldrig skulle varit i stånd att försvara detta Palestinas välsignade land emot så många tappra Guds soldater. Jag säger ej detta om dig särskilt, saracen; men om ditt folk och din religion i allmänhet. Det förefaller mig likväl besynnerligt, ej att ni skulle härstamma från den onde, men att ni yves däröver.»
»Skulle ej de tappraste yvas över att härstamma, från den som är tapprast?» sade saracenen; »kunna de stoltaste män hava en bättre härkomst, än från mörksens ande, som hellre lät störta sig med våld, än böja knä på Guds befallning? Främling, man kan hata Eblis, men man måste frukta honom, och hans avkomlingar i Kurdistan likna sin stamfader.»
Berättelser om trolldom och svartkonst överensstämde med tidens begrepp, och Kenneth hörde, utan något misstroende och utan särdeles förundran, sin reskamrat erkänna sin djävulska härkomst, ehuru han likväl erfor en hemlig rysning vid tanken på, att han på detta rysliga ställe befann sig i sällskap med en person, som tillstod en dylik släktskap. Men av naturen otillgänglig för fruktan, korsade han sig och bad oförskräckt saracenen närmare berätta sig detta
