för därmed förenade fri och rättigheters skull. Han tyckte likväl, att de drivit sin artighet mot honom till en ovanligt hög grad, då man besinnade fanatismen hos de Mahomets anhängare, bland vilka han levde som en erkänd fiende av deras lära. Han trodde sig även finna en förtroligare bekantskap mellan eremiten och saracenen, än den senares ord låtit honom förmoda, och det hade ej undfallit honom, att eremiten kallat saracenen vid ett annat namn, än det han själv uppgivit. Alla dessa omständigheter berättigade till varsamhet, om ej till misstanke. Han beslöt därför att giva noga akt på sin värd och ej förhasta sig i att meddela honom det viktiga uppdrag, som blivit honom anförtrott.
»Bevars, saracen», sade han, »jag tycker vår värd misstar sig på namn, lika väl som på andra saker. Ditt namn är Shirkoht, och han kallade dig nyss vid ett annat.»
»Då jag bodde i min faders tält», svarade kurden, »var mitt namn Ilderim, och många kalla mig ännu så. I fält och bland krigsmän är jag känd som Lejonet från Berget, vilket är det namn mitt goda svärd förvärvat mig. — Men, tyst! Hamako kommer; det är för att tillsäga oss om att gå till vila; jag känner hans vana, ingen får se honom under hans nattliga andaktsövningar.»
Eremiten inträdde, och i det han lade armarna i kors över bröstet, sade han med högtidlig röst: »välsignat vare Hans namn, som förordnat den lugna natten att följa på den verksamma dagen, och den stilla sömnen att vederkvicka de trötta lemmarna och lugna den kvalda själen.»
Båda krigarne svarade »amen!» och uppstigande från bordet, gjorde de sig i ordning att begiva sig till de bäddar, som deras värd genom en rörelse med handen anvisat dem, i det han med en bugning för vardera av dem särskilt åter lämnade rummet.
Riddaren av Leoparden avlade nu sin tunga rustning, varvid hans saracenska reskamrat vänligt hjälpte honom att knäppa upp spännen och häktor, samt behöll endast på sig den tätt åtsittande sämskskinnsrock, som riddare och väpnare plägade bära under harnesket. Om saracenen beundrat sin motståndares styrka, då han var klädd i stål, blev han nu ej mindre överraskad av de vackra proportionerna av hans kraftiga och fasta gestalt; och då riddaren å sin sida, för alt besvara artigheten, biträdde saracenen vid avklädandet av hans överplagg, på det denne skulle kunna sova bekvä-
