tiden var den engelska konungamaktens emblem. Vid sidan därav, och liksom färdig att försvara den kungliga sinnebilden, låg en väldig stridsyxa, som skulle varit för tung för varje annan arm än Lejonhjertas.
I en yttre avdelning av tältet uppehöllo sig två officerare av konungens livvakt, betryckta och oroliga över sin herres hälsa, och ej mindre för sin egen räkning, i fall han skulle avlida. Deras dystra farhågor spredo sig till skiltvakterna utanför tältet, som gingo fram och tillbaka i tysta, nedslagna betraktelser, eller stodo orörliga, lutade mot sina hillebarder, och mera liknande vapentroféer än levande krigare.
»Du har således inga bättre nyheter att meddela mig utifrån, sir Thomas?» sade konungen efter en lång och orolig tystnad, tillbragt i det tillstånd av feberaktig oro, vi försökt beskriva. »Alla våra riddare förvandlade till kvinnor och våra damer till skenhelgon, och ingen gnista mandom eller galanteri för att uppliva ett läger, som innefattar urvalet av Europas ridderskap — ha!»
»Vapenstilleståndet, mylord», sade de Vaux med samma tålamod, varmed han tjugu gånger förut avgivit samma förklaring — »vapenstilleståndet hindrar oss att visa oss som män av handling, och vad damerna beträffar, så är jag, som ers majestät väl vet, ej någon synnerlig sällskapskarl, och utbyter sällan stål och buffelkyller mot guld och sammet — men så mycket vet jag, att våra utvaldaste skönheter åtföljt hennes majestät drottningen och prinsessan på en pilgrimsfärd till klostret Engaddi, som de företagit till följd av ett löfte för ers höghets befrielse från denna sjukdom.»
»Och tycker du det är rätt», sade Richard häftigt och otåligt, »att kungliga fruar och jungfrur blottställa sig genom att färdas i en trakt, där de otrogna hundar, som orena landet, hava lika liten redlighet mot människor, som tro på Gud?»
»Men mylord», sade de Vaux, »de ha ju Saladins ord att trygga sig vid.»
— »Sant, sant!» svarade Richard, »och jag gjorde den hedniske sultanen orätt — jag är skyldig honom upprättelse därför. — Give Gud, jag kunde erbjuda honom den med min kropp mellan de båda härarna — med kristendom och hedendom till åskådare!»
I detsamma Richard sade detta, stack han fram ur sängen
