Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
77

»Nej, det kan ni inte, min gunstig herre», sade baronen, »förrän ni tydligare sagt ert ärende. Furstars sjukrum öppnas ej, liksom edra nordiska värdshus, för alla som klappa på deras dörrar.»

»Mylord», sade Kenneth, »korset, som jag i likhet med er bär på min axel, och vikten av vad jag har att säga, föranlåta mig att för närvarande överse med ett beteende, som jag under andra omständigheier ej skulle tåla. Rent ut sagt därför, jag medför en morisk doktor, som åtar sig att bota konung Richard.»

»En morisk doktor!» sade de Vaux; »och vem går i god för, att han ej medför gift i stället för läkemedel?»

»Hans eget liv, mylord — hans huvud, vilket han erbjuder som en borgen.»

»Jag har känt mången behjärtad spetsbov», sade de Vaux, »vilken värderade sitt liv så litet som det förtjänade, och som skulle trippat av till galgen lika muntert, som om skarprättaren bjudit upp honom till en dans.»

»Ja, men så förhåller det sig i alla fall, mylord», svarade skotten. »Saladin, vilken ingen lär neka vitsordet att vara en ädel och tapper fiende, har hitsänt sin läkare med en hedersvakt och en svit, som bevisar det höga värde sultanen sätter på El Hakim. Han skickar tillika frukter och förfriskningar för konungens tält och en sådan hälsning, som kan växlas mellan redliga fiender, i det han ber honom att låta bota sin feber, så att han bättre måtte bliva i stånd att emottaga ett besök av sultanen, som ämnar hälsa på honom med sin dragna sabel i handen och hundra tusen ryttare i sitt följe. Täckes ni, som är en medlem av konungens hemliga råd, draga försorg om, att dessa kameler avlastas och att den lärde doktorn på ett värdigt sätt mottages?»

»Förunderligt!» sade de Vaux liksom talande för sig själv. — »Och vem vill gå i god för Saladins redlighet, då en trolöshet med ens skulle befria honom från hans fruktansvärdaste motståndare?»

»Jag vill själv gå i borgen för honom med liv, ära och gods», sade Kenneth.

»Besynnerligt!» utbrast de Vaux ånyo. »Norden går i god för södern — skotten för turken! — Får jag lov att fråga er, herr riddare, hur ni blivit inblandad i denna sak!»

»Jag har varit borta på en pilgrimsfärd», svarade sir