86
Längre fram skall berättas, huru det tillgått, att denna öfversta våning många år tidigare blifvit stängd. Stängd var den emellertid, och när tjänarna tvungos gå upp på vinden, var det med motvilja, de passerade de tillbommade dörrarna med deras gamla rostiga vreden och tomma nyckelhål. Doft genljödo stegen på de nötta stenarna i korridorer och trappor. Ensam gick ingen gärna dit upp. Och den, som måste gå ensam, påskyndade i hemlighet sina steg, för följd af alla de hemlighetsfulla knäppningar, vinddrag och andra ljud, hvilka hördes från de stora tomma rummen.
Under de allra sista åren hade emellertid äfven den andra våningen stått tom, men för den långa filen af dess fönster, höga och tomma äfven de, voro nedrullade hvita gardiner, som aldrig fingo dragas upp, och som af sol och kyla gulnat med åren. Härigenom hade Granås gamla herresäte fått utseendet af ett oerhördt ödehus. Många kallade det äfven för ett spökhus. Döende såg det ut, där det låg i vårdager, kylig höstluft eller med den stora gårdsplanen täckt med snö, där vägar långsamt trampades upp, emedan snöplogen blott sällan kom till användning, och husbonden själf hellre lät sig snöas inne, än han gaf befallning om skott-
