87
ning. Döende föreföll hela gården, därför att byggningen med de stängda våningarna var så stor. Ty blott den nedersta våningen var det, som såg bebodd ut, och i ett af fönstren till vänster om stora trappan kunde man under stundom se en ensam, högväxt gubbe stå, i timtal stirrande ut öfver den vanvårdade planen, där den gamla solvisarens sockel sjunkit, så att urskifvan kommit på sned, och visaren bändts uppåt i rät vinkel. Förfallen såg gårdsplanen ut med dess högar af gamla löf, afbrutna kvistar, hästspillning och obestämbart bråte, som skräpade öfverallt. På byggningens murbruk syntes breda fantastiskt slingrande sprickor, hvilka som ett förrädiskt nät sträckte sig öfver den mörknade, gråa fasaden. Här och där hade en fönstergesims lossnat och fallit ur, lämnande ett gapande hål i fasadens yta, och på midtelvåningen voro et par fönster spräckta, så att man utifrån kunde se, hur de nedfällda gardinerna gungade för vinddraget. Öfver hela den åldriga byggnaden med dess imposanta form och vackert formade tak med gafvelkrön och den drakformade vindvisaren af handsmidt järn hvilade en tystnad, i hvilken alla de sägner och rykten frodades, som gingo bygden rundt om det hemlighetsfulla gamla nästet.
