Sida:Thora.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

88

Förfallen var äfven trädgården, där mossan växte högt upp på de gamla fruktträdens stammar, gångarna syntes bevuxna med ogräs, som höllo de på att gro igen, medan bärbuskarna med sina långa, risiga grenar ohejdadt sköto i höjden. Oklippt och oansad växte också den väldiga hagtornshäcken, som omslöt hela trädgården; vid de klippta öppningarna i densamma, hvilka ledde ut till parken, hade grenar och skott skjutit ut, så att man måste tränga dem undan för att komma fram, och det såg ut, som hade hela trädgården varit kringvuxen af en enda ogenomtränglig mur af taggar och grönt. Inom densamma växte blommor, fruktträd och bärbuskar vildt, och de skyggaste fåglar häckade i de många murkna, ihåliga stammarna.

Så hade Granås blifvit, allt sedan friherrinnan dog, och gamle baron blef ensam. Under den första tiden hade baron Olthov gått omkring i huset ur rum i rum som ett sjukt djur, hvilket icke kan få ro för sin stumma plåga. Andra hade fått handla för honom, och allt, som angick begrafningen, hade han ej velat röra vid med ett finger. Talande för sig själf, gick han. När någon kom nära, bytte han plats och gick in i ett annat rum. Hela nätterna brände han ljus, och nattvakten, som gick rundt den stora, tysta