förvaringspersedel, som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är;
5. om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gerningsmannen olofligen, dock utan inbrott, dit inkommit eller der sig undangömt;
6. om gerningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen inställt eller användt ringare skräckmedel eller hot, än att gerningen till rån hänföras kan;
7. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;
8. om man stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är eller utan folk i sjö drifver, eller, under bergning, hvad till dylikt fartyg hörer eller derå fördt var; eller
9. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara är satt ur stånd att sin egendom värja.
Går, i fall, hvarom i denna § förmäles, värdet af det tillgripna ej öfver femton Riksdaler; skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagdt är; dock må, i sådant fall, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst sex månader dömas.
I) till mom. 1.
(M. B. 46: 1–2; L. K. 22: 4 m. 4; L. B. 23: 5 m. 4;
K. F. 4/5 1855 § 9 m. 1; Str. L. 16/2 1864, 20: 6 m. 1).
1) Mot en stundom framträdande åsigt bör anmärkas,
att Lagen icke gifver tillräcklig anledning till en
utvidgning, vid detta moment, utöfver det allmänna
tjufnadsreqvisitet med hänsyn till gränsen emellan stöld och
försnillning. Skulle sålunda inkulpaten hafva ensambesittning till
ifrågavarande i kyrkan befintliga sak, är 20 K. icke
tillämpligt. Emellertid lärer detta, med riktig uppfattning
af besittningsförhållandet, mindre ofta förekomma; för ett
dylikt fall blefve 25: 11 att ensam tillämpa (jfr. S. Hofr.