– Konkurrens af ofvannämnda slag kan äfven tänkas med andra momm. af § 4, t. ex. m. 6.
II) till mom. 2.
(K. F. 5/3 1746 m. fl. som dock blott rörde brefstöld; jfr. ofv. Hist. Öfv.; L. K. 22; 6; L. B. 22; 7; K. F. 4/5 1855 § 9 m. 2; Str. L. 16/2 1864, 20: 6 m. 2).
1) L. K. hade vid motsvarande bestämmelse (22: 6), efter att för poststöld hafva stadgat straffarbete i tredje grad (6–9 år), infört ett så lydande tillägg: »Begår postförare stöld, till hvad värde som helst, å sådan egendom, medan den under hans vård är; dömes till straffarbete i andra grad» (9–12 år). Tillägget utgick i L. B., och postförares omförmälda tillgrepp öfverfördes uttryckligen till förskingring af embetsman, L. B. 28: 18, 26 m. 2. Sedan dess har L. K:s tillägg icke återupptagits af lagstiftningen, och det lider derför intet tvifvel, att det lika litet vid detta mom. som vid mom. 1 (j. o. ad m. 1 n. 1) finnes någon laglig grund till en allmän utvidgning beträffande gränsen mot förskingring. En annan fråga. huruvida, med hänsyn till beskaffenheten af förvaringspersedeln in casu, ett brott af nämnda typ tillhör det område af förskingring, som genom 20: 3 m. 2 öfverförts till tjufnad; om denna fråga. hvilken t. ex. vid låst skrin bör bejakas och vid bref förnekas, jfr. ofv. h. l. Postman, som å tjenstens vägnar har ensambesittning af sak, hvilken icke faller under § 3 m. 2, kan derför rätteligen straffas endast efter 25 K. Men ensambesittning kan en underordnad tjensteman på ett postkontor under vanliga förhållanden icke anses hafva; icke heller tjensteman i postkupé, till hvilken äfven annan posttjensteman har tillträde, äfven om den förre för tillfället är ensam i kupén. Postanstalts föreståndare åter torde böra anses såsom ensambesittare, äfven om vid anstalten underordnad tjensteman förekommer (i analogi med hvad ofvan nämnts angående »sambesittningen» emellan husbonde och tjenare i fråga om sak, lemnad i husbondens vård):
