sistnämnda resultat icke väsentligt: samtliga blifva då straffbara såsom gerningsmän (oafsedt bestämmelsen i 20: 10), men endast till vanlig tjufnad. Ty komplotten medför endast höjning af straffet i 3: 4 till gerningsmannastraff, men inverkar icke på fastställandet af den krets utaf »utförande» handlingar, ur hvilken sjelfva gerningsmannaskapets qvalitet framgår.
2) »För stöldens föröfvande sig med vapen inställt.» Kan gerningsmannen på annat sätt tillfredsställande förklara, hvarför han burit vapen, kommer han således icke härunder, icke ens, om han burit dem synliga; såvida icke det andra alternativet i mom. då kan antagas hafva inträffat, att nemligen vapnen verkat såsom »skräckmedel.» Uttrycket »för stöldens föröfvande» kan uppenbarligen icke fattas så bokstafligt, att gerningsmannen nödvändigt skulle afsett att använda vapnet för att bringa stölden till dess straffrättsliga konsummationspunkt; äfven det fall kommer härunder, att han uteslutande tänkt använda det för att skydda återtåget eller för att säkra stöldens frukter (ͻ: i omedelbart sammanhang med tillgreppet). Vapen står icke i strängt teknisk betydelse, men får icke utvidgas till hvarje föremål, som in casu skulle kunna få lifsfarlig användning: alldeles icke till sådana, som verka kemiskt, men heller icke till alla sådana som verka mekaniskt, t. ex. inbrottsinstrumenter; en annan sak, att användning eller hot om användning af dylika föremål kan komma under mom:s senare alternativ. Gränsen bör dock uppdragas något vidare än i Str. L. 14: 15, eftersom det här alltid är fråga om enkom medtaget föremål. En sten, farlig genom form eller dimensioner, en jernbeslagen knölpåk etc. torde här göra tillfyllest; icke t. ex. en butelj. Medförande af oladdadt skjutvapen utan ammunition kan icke komma under det första alternativet: ett sådant objektiverar endast afsigt att skrämma, icke att skada. Men visserligen kan det komma under det senare alternativet, såvidt det
